Fran Utlandet. Vår private londonerkorrespondent hade rätt, då han för några dagar sedan i ett bref, hvaraf utdrag meddelades allmänheten, påstod, att England skulle söka att genom parlamentet påtvinga ministeren en exklusiv neutralitetspolitik. Visserligen minskas derigenom utsigterna för de mindre solken att kunna bevara sin sjelfständighet, om ej vapenlyckan möjligen gynnar de största uppoflringar; men det är väl, att de så godt först som sist veta hvar de ha den s. k. stormakten England, på det de hädanefter ej må hysa några dåraktiga törhoppningar på denna makt, som, då allt kommer omkring, är lika svag som de sjeltva. -PTimesför d. 11 d:s bevisar nödvändigheten at en fullkomlig förändring i Englands utrikes politik, hvilken förändring skulle grunda sig på ett system af verklig och sann non-intervention. Ätven Daily News anslår denna sträng, i det bladet säger, att underhusets beslut vid omröstningen ang. Disraelis tadelvotum visar, att engelska folket framför allt vill nonintervention. Dessa båda blad äro bland de bäst underrättade om majoritetens önskningar inom sjelfva regeringen, hvarföre man kan antaga, att denna lutar till samma uppfattning. Det är verkligen beqvämt för England, att, sedan det genom halft understöd åt de svaga frammanat polska revolutionens kraftansträng ningar och danska folkets modiga kamp, nu på detta sätt kunna draga sig undan, två sina händer för det förflutna och säga: Que faire? Vi ha nu beslutat aldrig mera lägga oss i andras affärer! — En särskilt för oss svenskar