erat som en enda stor slätt, uppfylld af kul-jn jar och några större landthöjder samt här ochnm der glest bevuxen med skogslunder. Högsta a punkten af denna slätt är Drakensberg, grän-b sen mellan engelska kolonien Natal och Oranje-b fristaten. Drakensberg ligger 6,000 tot öfver l4 hatvet. Landet sänker sig sedan vesterutsk högst obetydligt, så att Scandinavia ligger, v 4,500 å 5,000 fot ötver hatsytan. Någon gruslig värme har således ej besvärat de resande. Tvärtom säger sig brefskrifvaren ha trusit flera gånger under färden i Afrika. Maj, Juni, Juli och början af Augusti anses som vinter, ehuru den ej är jemförlig med den nordiska. Under vintern äro träden här, liksom i Sverige, atlöfvade. I Augusti och September börja träden att blomma och vid nyåret stå de i sin skönaste tägring. Jordmånen beskrifves som särdeles fruktbar, der den är odlad. Omkring Natal växa alla slags tropiska vexter, såsom kaffe, bomulisbusken, palmträdet och sockerröret m. fl. Vid Potchefstroom trifvas mandel-och fikonträd samt vinstocken. Längre norrut i republiken sänker sig landet och värmen blir då starkare, så att apelsiner, citroner och kaffe kunna odlas. Hundratusentals tunnland odlingsbar jord, nästan all jemn och stenfri, behölver endast plog och harf för att törvandlas till yppiga sädestält. omkring Scandinavia förekomma inga sarliga viddjur. Elefanten, rinocerosen, buskeln och girasken träffar man endast der landet är skogbeväxt. 3 å 4 mil från Drakensberg ligger ett obebodt bredt territorium, kalladt Lejonfältet, hvilket hvimlar al vildt. Under resan deröfver såg hr V. två stora lejon, tusentals zebror, vildhästar och bläsbockar. Brefskrifvaren hade äfven sett en struts, råbockar ochi flera andra bockar. Scandinavia ligger på en slätt, i en liten dal, ungefär 1å mil från Vaalfloden, gränsen mellan Tranevaalrepubliken och Oranjefristaten. Från löjtn. A. Palme, hvilken sårades och tillfångatogs al preussarne vid besättandet at Als, har i dessa dagar ingått bref till hans i Kalmar boende fader, ur hvilket bref Kalmar-Posten meddelar följande utdrag: 4 oo — 5:te och 16:de regementena (P. var anställd vid 1:a komp. af det 5:te) skulle betäcka reträtten, 1:a komp. ryckte genast ut. Jag fick ordres att med fjerde delningen formera jägarkedja bakom en häck straxt ofvanför en afbränd gård. Nätt och jemt framkommen till häcken, såg mig preussarne på 200 aln. afstånd och nu började ett förfärligt kulregn. En rörelse af fienden tvang mig att draga mig tillbaka till den brända gården, der jag laude manskapet bakom en häck utmed en liten äng, på andra sidan hvarom preussarne lågo. Till venster om mig var Akerhjelm med sin delning. Vi hade just påskrufvat bajonetterna för att tillsammans göra ett bajonettanfall, då jag, som under hela tiden stod upprätt och gick från delningens ena flygel till den andra, fick ett skott i venstra handen. Kulan skrapade emot rivgoch långfingern samt sönderslog nageln och yttersta delen al pekfingret. Såret var ej farligt men vållade smärta och blodförlust. Vi skulle just gå på med bajonetten, då en ny kula, som inträngde från högra sidan genom min kappa, skrapade mitt högra knä och gick in i venstra vaden, Ännu kunde jag dock stå upprätt en stund, men afsvimmade dock snart. Aterkommen till sansning, befann jag mig i armarne på 2:ne af mina soldater, som buro mig till ambulanserna. Jag befallde dem genast stanna, kom ned på marken, drog min sabel och vände, dock med vacklande gång, (stölveln full af blod och stor smärta vid hvarje steg) tillbaka till min delning, den jag ty värr fann till största delen redan skjuten. Eld från två håll nödgade oss nu att retirera. Något längre bort höllo vi äter stånd 1, timma. Vi stodo der 5 officerare al vårt regemente. 5 blefvo sedermera 3 utom mig fångna). Jag blifva allt mera matt. Under den fortsatta reträtten fick jag ett skott i venstra armbågen och kunde icke mera röra min venstra arm. Nästan samtidigt for en kula genom min kappa och bucklade sabelbaljan. Bakom en häck träffade jag återstående delen af första kompaniet. Jag föll nu af matthet. Åter reträtt. 2 officerare försökte leda mig bort. Jag undandrog mig deras hjelp, emedan vi eljest alla tre ovilkorligen skulle blifvit skjutne elle tagne. Jag linkade efter de öfriga så godt jag kun de. Snart förmådde jag dock ej vidare taga ett steg Jag föll och blef liggande midt emellan den anfullande och den retirerande styrkan. Rundt om: kring mig lågo sårade danskar. Jag hvarken väntade eller ville begära pardon. Ville med sabel försvara mig så länge som möjligt. Preussarnc voro dock mera artiga, äv man hade trott. — — Rörande min fångenskap, operationerna, kulan: uttagande ur vaden, Lycksborgs lasarett m. m. orka jag nu ej skrifva. Annu stor mattighet och plå ga. Skrifver sittande i sängen, uppehållen af er nunna. Alla sjuksköterskorna här äro nunnor. Våll gren ligger i samma sjukrum som jag. — — — Ryska flottan. Gång på gång nå os underrättelser från Ryssland om huru kolos sen i Oster stärker sina förut ofantliga krat ter och med hvarje dag blir en farligare gran ne. Det är, som bekant, isynnerhet på att sätt flottan i ett fullt tidsenligt skick och förse de