och sin önskan, att verka i fredens intresse, måst intaga en hällning, som varit egnad att lokalisera kriget och upprätthålla den europeisha freden. Lord Palmerston har med nöje upptagit förklaringen, att Österrike anser sig bundet genom londonerfördraget. Den ädle lorden tror likväl, att de tyska makternas hållning skall, i stället för att lugna den i Tyskland herrskande rörelsen, frambringa motsatt verkan. Lord Palmerston har uttalat sitt beklagande af att Österrike och Preussen ej afgifvit den formliga förklaring, att de skulle i alla händelser respektera Danmarks integritet. Senare Post. 1 dag för åtta dagar sedan levererades inom engelska parlamentet, med anledning af danska frågan, en af dessa parlamentariska bataljer, hvilka alltid beteckna den upprörda stämnigen i ett land. Oppositionsmedlemmen D Israeli hade neml. till den dagen bebådat sitt misstroendevotum mot regeringen för dess danska politik. Redan flera dagar förut hade medlemmarne af underhuset bestormats med anordnanden om biljetter till det lilla galleri, hvartill de ha rättighet, och fastän detta på sin höjd kan rymma 90 personer, fanns det dock knappast 20 af husets 650 medlemmar, som ej bortgifvit sina biljetter. Då egarne af biljetter till åhörareläktaren ej ha något annat privilegium, än det de kunna få genom att komma tidigt, hade redan kl. 8 på morgonen så många personer infunnit sig, att de mycket lätt kunnat fylla åhörareplatserna tre gånger om. Under vanliga omständigheter öppnas de vanligen för allmänheten först då presten uppläst den bön, hvarmed parlamentsförhandlingarne alltid börjas, men denna gång gjorde man ett undantag från den allmänna regeln till följe af trängseln, och dörrarne öppnades en timme tidigare. I ett nu var hela galleriet fullt, medan flera hundrade menniskor väntade utanför i hopp om att senare på aftonen skola kunna uppsnappa något af förhandlingarne. Speakernis galleri, till hvilket Sergeant at Arms ensam utfärdar biljetter, var äfven propptullt; för att få biljetter till detsamma skulle parlamentsmedlemmarne inskrifva sina namn i ett protokoll, och härom hade hvarje afton sormliga strider egt rum, alltsedan Dålsraeli bebådade till tadelvotum etc. Förhandlingarne om Dsraelis adressförslag började som sagdt i måndags och fortsattes i tisdags, och man antog, att de först skulle slutas och omröstning ega rum som i fredags. Af referatet för första dagens förhandlingar, hvilket upptager ej mindre än nära 22 tätt tryckta spalter i Times, meddela vi följande korta utdrag: Disraeli sade, att successionskrigen vanligen äro de mest förödande och erinrade härvid om tretioåriga kriget. I den danska frågan hade England åtagit sig förbindelser, hvilka Frankrike och Ryssland ej iklädt sig. Frankrike har i denna fråga intagit en värdig hållning, under det England lidit ett djupt nederlag. Tal. erinrade öm lord Palmerstons ord år 1863, att om man försökte kränka Danmarks rätt, skulle upphofsmännen till detta försök icke ha med Danmark ensamt att kämpa. — Frankrike skulle vara förenadt med oss i denna fråga, men denna makts känslor hafva sedan dess förändrats på grund at grefve Russells grofva vägran att biträda förslaget om en europeisk kongress. England skulle, ofter Fredrik VII:s; död kunnat med heder vägra att bistå Danmark, eller ock kunde det understödt Danmark, hvilket skulle ha varit en hederlig och törståndig politik. Men regeringen har af allt detta ingenting gjort. Dess beteende har endast varit en serie af hotelser, hvilka ej kunde uppfyllas, och af löften, som aldrig blifvit realiserade. Finansministern Gladstone svarade, att regeringen ej tänker afböja ansvaret för sin politik. Tal:s anklagelser äro riktade på den omständigheten, att regeringen skulle från sig stött Frankrike, som ensamt var hugadt att gå med oss, genom att i polska frågan öfvergifva det; men tal. uppläste ett utdrag ur en depesch från transke utrikesministern, hvari denne framhöll farorna af de tyska makternas politik i ordalag, mycket starkare än dem grefve Russell användt. Hr Disraeli har äfven förebrått regeringen att hon på ett sårande sätt afböjt kongressförslaget. Hr Disraeli glömmer, att han sjelf vid diskussionen om adressen till drottningen, då parlamentet öppnades, kallat detta förslag en skicklig manöver. Opinenten hade ej riktigt citerat de åberopade depescherna; han hade sökt bedraga Huset. Han förebrår regeringen, att hon drifvit dansknrne till eftergitter och öfvergifvit dem då dessa eftergifter väl blifvit gjorda. Denna förebråelse är orättvis, emedan danskarne gjort eftergifterna för sent. Hr Gladstone tillade, att det ej är regeringens fel, om hon icke lyckats förmå Frankrike och Ryssland att förena sig med England, för att bibehålla 1852 års fördrag. England har gjort allt här— — — — AM AA —