efter är allt berättigadt, som det är möjligt att utföra. Vi öfverlemna åt historien att sälla domen öfver denna tid och denna situation. Alla korrespondenser från London angifva, huru ytterligt kritisk ståndpunkten är derstädes och sinnesstämningen upprörd. Då sistl. Måndag ministrarne i parlamentet sramlade aktstyckena till konferensen, voro åhörareläktarne alldeles fullsatta med menniskor. Då prinsen och prinsessan visade sig i ötverhuset, emottogos de af folket med ropen: lesoe Danmark. Palmerstons och Russells uttalande föreligga nu i sin helhet; tiden tillåter oss dock icke att för dagen meddela dem. Slutet af Palmerstons föredrag, som är mer än löjligt, lyder sålunda: Det är endast om Slesvig frågan gäller; Danmarks oberoende eller dess hufvudstads säkerhet äro icke hotade. Jag vill icke säga, ty jag måste hålla mig på reserven, att om kriget toge en annan karakter... (ah! ahl ironiska bifall från oppositionen), om Danmarks existens och oberoende som europeisk makt stode på spel, om vi hade skäl att frukta i Köpenbamn få se fasorna af en genom angrepp tagen stad (ahl), dess försvar och fredliga innevånare hotade, om monarken blefve gjord till krigsfånge (ah! skratt), då skulle det ej vara skäl att återkomma till frågan (ah! skratt och ironiska bifallsrop). Vi skulle då kunna tro, att det skulle vara vår pligt att adoptera en annan politik; men jag säger i regeringens namn, att vi skulle, om denna förändring ansågs tillrådlig, delgifva parlamentet det, om det ännu funnes tillsammans, och vi skulle i alla händelser skynda oss att begära dess omdöme. Man kan svårligen tänka sig någonting mera oredigt och osammanhängande än detta prat, som dock döljer på djupet den tydliga satsen, att England möjligen skulle vilja räcka Danmark en hjelpsam hand, om detta senare vore så hotadt, att dess hufvudstad intagits och dess konung fångats. Danmark bör vara det hederliga England tacksamt för hjelpen. Sauvez la caisse, mr Bull! Delsraeli angrep Palmerston i ett skarpt föredrag med slående bevisningsgrunder. Heldre den fredspolitik quand mme, som yrkas af Cobden och Bright, menade han, än den idkade ministeriela; de skulle ej locka Danmark genom svektulla råd och gäckande förhoppningar. Desraeli har till dag bebådat ett angrepp af oppositionen i underhuset emot ministeren, deri den förras förnämsta vapen skola tillgripas. Att angreppet blir af större betydelse än någonsin, kan väl tagas för atgjordt, eftersom underrättelsen om Als intagande och Jutlands betraktande som en eröfrad provins nu nått England och der ytterligare stegrat sensationen. Det är med största otålighet vi afvakta underrättelse härom, isynnerhet som en korresp. från London till Köln. Zeit. framkastar den tanken, att lorden egentligen skall spekulera på ett misstroendevotum mot sin fredspolitik, för att derefter förena sig med den krigiska fraktionen af de konservativa, med hvilken han redan länge stått i underhandlingar, upplösa parlamentet och bilda ett rent krigiskt kabinett.