lifva återbragt till dess rätta belopp. lUvarjehanda. fa Ett bevekande upprop: En amerikanska, miss n. Georgina Mac Clarnan, bar i amerikanska tidningarne låtit införa en annons, som väl ej lär fela att elektrisera giftasfärdiga unga män. Den lyder sålunda: — Medborgareleskullen J väl vara likgiltiga, då en medborgarinna, ung, skön och med god uppfostran, begåfvad konstnärinna, kort sagdt ett väsende hvilket besitter allt som kan ingifva en man kärlek, som kan göra honom lycklig, måste taga sin tillflykt till tidningarne för att få en man? Upp, dröjen ej längre. Er lösen vare: Framåt, äktenskap eller döden! Hysen ej rädsla! Så länge verlden stått har ännu intet fruktande hjerta eröfrat en skönhet!Tre lif för två smultron. Från departementet Marne i Frankrike berättas följande hemska historia. Dottern till en mr Renaux i Loisy skulle nyligen begå sin första nattvardsgång. På morgonen innan hon gick till kyrkan glömde hon för ett ögonblick den ceremoni i hvilken hon skulle deltaga och tog från en tallrik smultron, som stod på ett bord, tvenne smultron, hvilka hon förtärde. Som katolska kyrkan mycket strängt håller på iakttagande af fasta före nattvardens begående kunde det icke komma i fråga annat än att den unga flickan skulle afhålla sig från att deltaga i ceremonien. Hon gick likväl till kyrkan, och då presten hörde förhållandet, talade han vänligt till henne samt bad henne återkomma följande morgon. Hon återvände hem och berättade nu först för sina föräldrar hvad som tilldragit sig. Dessa bannade henne allvarsamt och öfverdrefvo följderna af hennes fel. Sedan man gått till hvila synes barnets förskräckelse ha öfverväldigat dess förstånd. Hon steg upp, klädde sig, lemnade hemligt huset, flydde öfver fälten och tog sin tillflykt på en landtgård på något afstånd. Här blef hon igenkänd, men i stället för att återföra henne hem förde man henne på morgonen till den skola i hvilken hon gick. Under tiden kom modren in i rummet der dottern brukade sofva och fann sängen tom. Hon fattades af en förfärlig misstanke att barnet gått och dränkt sig. Den stackars modren rusade genast ned mot Marnefloden och syntes sedermera ej till. Fyra dagar senare påträffades hennes döda kropp på flodstranden. En svåger till henne, som bodde i samma grannskap och sedan någon tid tillbaka visat tecken till svagsinthet, blef emellertid vid underrättelsen om att mad. Renaux, för hvilken han hyste stor tillgifvenhet, föravunnit, alldeles vansinnig. Qvällen innan mad. Renauzes lik anträffades var han mycket våldsam och nedtog gång efter annan sin fågelbössa. Hans hustru, som var ensam i huset med honom, var slagen af fasa men vågade ej röra sig. På morgonen gick han ut med sin bössa, men sågs kort derefter återvända under en mängd vansinniga åtbörder och fällande hotelser mot sin hustrus lif. En dräng på gården hade nätt och jemt tid att underrätta mad. Renaux om hennes fara; hon dolde sig på vinden. Drängen fick likväl betala sin underrättelse med lifvet, ty den vansinnige vände sig mot honom och aflossade rakt i bröstet på honom ett skott, hvilket var omedelbarligen dödande. Renaux riktade derefter den andra pipan af dubbelbossan mot sin egen panna och sköt sig. Ungefär vid samma tid som denna tragedi egde rum, anträffades mad. Renanxis lik. Mördaren efterlemnar en son och den mördade hustru och tvenne barn. Också ett vad. En skicklig egendomsegare i byn Hannut i närheten af Luttich sätter en stor ära och finner mycket nöje uti att väl sköta och uppföda en koloni af tama dufvor. Ingen fogel, ej heller nägot syrsota djur besitter säger han, så utmärkta egenskaper som dessa väluppfostrade dufvor. Som ett bevis på deras trohet och hängifvenhet ingick han ett vad med en sin granne om att han skulle föra 11 par af dem s mil från deras vistelseort och att de så snart de släpptes lösa alla skulle på möjligast korta tid återvända hem. Min katt påstod grannen, uskall göra precist detsamma, med den skilnaden att han skall vara hemma på ännu kortare tid. Ingen af de närvarande ville likväl tro på att katten i snabbhet skulle kunna mäta sig med luftens bevingade invånare. Vilkoren för vadet uppgjordes. Hvar och en af de båda kontrahenterna satte ut 1 Louisdor för sitt djur och hela summan skulle tillfalla den, hvilkens djur först anlände. På samma tid transporteradeg dufvorna och katten till ort och ställe och på samma klockslag blefvo de alla satta i frihet. Till allas stora förvåning var det katten, som först infann sig i hemmet. Månne en charlatan? I Paris uppehåller sig sedan någon tid tillbaka en engelsk läkare, som föregifver sig kunna bota döfheten hos döfstumma. Har har uppgifvit den metod han följer i en förseglad skrifvelse, hvilken han deponerat hos franska akademien. Denna skrifvelse tår först öppnas om ett år, då äfven metoden får offentliggöras. Intill denna tid ä den engelske läkaren ensam i besittning af hemlighe: ten. Han låter för hvarje kur betala sig med 2,50( fres. Ett grekiskt barndop. I en nyligen i Eng land utkommen bok öfver Joniska öarne beskritve ett barndop derstädes på följande sätt: — Procedurer börjades med en läng uppmaning af presten till djef vulen, hvilken synes anses särskilat vara närvarand och verksam vid dylika tillfällen. Bland andra cere monier rabblade en smutsig liten gosse, hvilken tjenst gjorde som korgosse, upp trosartiklarne tre gånge med en förvånande färdighet. De sista tjugo minu terna användes att på ett verksamt sätt tortera bar net. Efter en mängd korstecken och välsignelser af kläddes barnet naket och bars i ett kläde af ammar Presterna brände derefter en mängd rökelse och häl lade en hop olja i en stor vattenkittel, förut till hälf ten fylld med ljumt vatten. Hans högvördighet fa! tade nu barnet och doppade det tre gånger i kitteli Offrets ömkliga klagoskrän låta lätt tänka sig. De lades derefter, ännu naket, på ryggen och preste gnuggade nu dess ansigte, bröst och mage med en olja doppad trasa. Derefter lades det med ansigt nedåt och samma ceremoni utfördes på motsatta sida af dess kropp. Det lades nu i ett kläde, i hvars en anda presten höll fast medan gudsadern höll i de andra. I detta slags hängmatta bars barnet trenn gänger kring rökelsekaret. Den uppbygsliga akte