rbundsstat af dekreter från en revolutionär bi egering, i hvilka uppmanas till krig mot Ö-ffr törrike och Preussen, svårligen kan bringas se örverensstämmelse med förbundspligterna. d Ja. svårigheten att förena dessa tvenne saker ir onekligen så stor, att man endast af denna inledning kan betrakta ett europeiskt krig j som hotande; ty att en liten stat som Sachlä sen skulle på egen hand våga utmana trenne sådana makter som Ryssland, Österrike och Preussen synes vara minst sagdt tvifvel-u aktigt. 5 Som läsaren finner, öppnar sig häri en yn och vidsträckt vy för politi intriger och vigtiga händelser. Det är derföre ej alldeles otänkbart, att gladare utsigter skola kunna öppna sig för de nu darrande makter i Europa, som tillhöra kategorierna 2:dra och 3:dje rangen. Det personliga förhållandet mellan kejsaren at Osterrike och konungen af Preussen under deras möte i Karlsbad var alltjemt vierst vänskapligt ända till slutet, och de visade sig flera gånger offentligen tillsammans till stor fröjd och gamman för den talrikt församade allmänheten. Kejsar Frans Josef, som först d. 24 på aftonen lemnade Karlsbad, för att öfver Prag begitva sig till Wien, skänkte öre sin afresa S:t Stefansordens storkors till v. Bismarck, och denne måste således ha ervållit full ätillgitt för, att han i en note at d. 24 januari 1863 gaf österrikiska regeringen det vänskapliga rådet att förlägga sitt residens ill Ofen och uppgifva alla anspråk på att spela en roll i Tyskland. Samma afton som österrikiske kejsaren reste bort, inträffade den preussiske krigsministern v. Roon i Karlsbad, och man skall således nu utan tvifvel vidtaga milittra åtgärder i afseende på den diplomatiska ofverenskommelsen. Det framträder alltmera bestämdt att Englands minister är inom sig splittrad i olika meningar, hvaraf till någon del låter sig törklara den vacklande hållning, som utmärker densamma. Ännu i denna stund har den ej fablat beslut om den skall bevara sin neutralitet eller bryta med Tyskland; måhända skall dock underrättelsen om ön Als intagande framkalla ett afgörande. Vi antaga neml. tör sannolikt, att den måste uppröra den engelska menigheten, på samma gång den tydligen skall visa, hvart Danmarks öfvergifna ställning slutligen måste leda. ysklands krastansträngningar till sjös skola väl älven i sin mån uppröra det stolta Albions besolkning. Man bör likväl i alla hänscenden först afvakta notis om resultatet af det sammanträde torypartiets medlemmar skulle ha som i tisdags, innan man bildar sig något omdöme ang. ställningen i England; ty af de engelska ministrarnes uttalanden inom parlamentet ser man att de ännu icke kattat något afgörande beslu och troligen gerna skulle se, det parlamentets påtryckning blefve så stor, att det med den delade ansvaret för öppnandet af ett krig hvars följder ännu ingen kan beräkna. De vill synas som att regeringen redan nu skull intet ha emot att uppträda aktivt, endast kri get kunde lokaliseras. Svårigheten för at kunna åstadkomma denna inskränkning är det som, jemte drottning Victorias tyska sympa tier, ännu håller ministören tillbaka. Och den na tvekan skall troligen sortvara, ända tills e total eller åtminstone partiel ministerförändrin egt rum. En korresp. till PIndep. belge antage att af det nuvarande kabinettet endast 6 mer AA för en vånnad intervention ti r lama nn sin