Slet RESUL PUIIÖOMUIUILDUI. — 0., som anade försåtet i frågan, förnekade tvärt att ha på något sätt deltagit i dylika affärer och förklarade tillochmed, att han ej ens stode i något närmare vänskapsförhållande till de hedervärda medlemmar af det skrå som kallas håstskojare. Det upplystes af poliskonstapel Wingqvist, som anhållit O., att denne till en början erkänt att han stulit kavajen ombord på en båt. — Ja, det var derföre att de lofvade att jag skulle slippa los om jag wedgäfve detta; svarade O. Ytterligare upplyste åklagaren, poliskommissarien Kant, att i O:s kläder funnits ett prestbetyg, som ej tillhörde honom och hvilket han förmodligen ämnat använda. — Det hittade jag utanför en krog, förklarade O. i tvärsäker ton. Vid närmare jemförelse befanns detta prestbetyg vara utfärdadt (eller förfalskadt) för en illa känd persons i Majorna räkning, hvadan det kan antagas, att O. vore en af densammes personliga vänner, något som ej höjde O:s karakter. Summan blef att den tilltalade fick sitta qvar i cellfängelset, tills de från honom anhållna sakerna blifvit i tidningarne upplysta 1 AA — — — — — — Flickan Amanda Malvina Andersson stod i går inför polisens dombord anklagad för stöld af tvenne rockar från enkan Maria Ljungqvist, hvilka tills hört dennas aflidne man. . Enkan Ljungqvist, som är hyresgäst hos Amanda Anderssons moder hade saknät rockarne midsommarafton, och som A. då försvun; nit från hemmet sollo misstankarne på henne, isynnerhet som nyckeln till den vind, hvarpå kladerf na förvarades, fanns hos Amandas moder och hon säledes lätt kunnat få tillfälle till stölden: Då Amanda senare blef anträffad erkände hon sitt brott. Den ena rocken hade hon pantsatt på pantlåneinrättningen för 5 rdr; men den andra hade ej der blifvit emottagen till: belåning, emedan den var för mycket sliten. Denna hade hön derföre gömt under en buske vid Nya allgen, der hon sedermera framtog den. Då Amanda inför poliskammaren vidhöll sitt erkännande, blef målet remitteradt till rådhusrätten. Amanda Å., som är sexton år gammal, men ännu ej blifvit konfirmerad, qvarsitter i afbidan på ransakning i cellsängelset. — För tredje resan stöld å Långholmen straffade manspersonen Anders Rasmusson hade tills i går blifvit inställd i poliskammaren dels för obehörigt vistande härstädes, dels emedan han för några dagar sedan varit full och fört oljud och dels slutligen emedan nan var skäligen misstänkt för att från besättningen på engelska ångbåten Harvest Qween ha tillgripit en säck med inneliggande kläder. Såsom skäl för dessa misstankar anfördes af åklagaren att han före stölden å besagde ångfartyg till sitt yttre varit en lika fullständig hamnbuse, som han vid polisförhöret visade sig till fsitt inre vara en fulländad långholmare, — då han deremot efter stölden varit uppsträckt i kavaj och skor m. m. allt af engelsk fabrikation. Emellertid fanns för tillfället ingen som med säkerhet kunde säga om de effekter han vid häktandet var iklädd verkligen funnits bland de stulna. Harvest Qween återkommer likväl om nägra dagar, så att då blir sormodligen denna gåta löst. — Erkänner du anklagelsen för fylleri? frågade polismästaren. — Jag var icke full, men nog. bade jag supit min dag alltid, förklarade Rasmusson med obehagllig skorrande röst i det han höjde på sitt lilla rödhåriga hufvud närmast liknande en mårds. — Hur är det med de der kläderna då? sortfor polismästaren. — Tröjan har jag bytt mig till af en sjöman och skorna har jag haft med mig från Stockholm. — Men skorna äro engelska... — Åh, de kunna allt göra sådane i Stockholm ock... — Men man säger att du ej haft dessa skor förrsan på sista tiden. Du har förut begagnat stöflor. — Jag har ett par stöffor till ... Man kan icke bära alla sina plagg på sig på en gång heller, genmälte R. illparigt. I — Så att du har haft skorna liggande i ditt qvarter? — Jag har just ej haft något qvarter. — Hvar har du då sorvarat dem under tiden? — Åh litet här och litet der. — Men det har ändå varit på säkra ställen eller hur?. — Åhja. — Du har kanske gömt dem på något värdshus? — Åh, jag har icke precist gömt dem heller. Hvar har du haft dem då? På Lindholmen. — Hos en god vän? — Ja hos en god vän. — Hvad heter han? — Det vet jag ej. Du kan väl säga hvar han bor åtminstone? Ja... på Lindholmen. Hvar der? frågar jag. — Han bor uppe i skogen bland träden. På detta sätt fortgick förhöret ytterligare några minuter, utan att den inpiskade skälmen kunde förmås till några rediga uppgifter. — Hvad har du haft för arbete? frågade slutligen polismästaren. — Åh, jag har arbetat hos glasmästare M. svarade Rasmusson, såsom vanligt utan att låta förbluffa sig, d. v. s jag har icke precist arbetat hos honom utan hos en annan förman. — Du är nu straffad två gånger för tjufveri. — Ja, det är jag. — Så att om det nu går på dig blir det för tredje gången, d. v. s. lifstids fästning, — Det hoppas jag ej att det skall göra, ty jag har intet tagit, förklarade R. med den medvetna oskuldens tillförsigt. — Ja, vi få nu höra hvad engelsmännen säga, då de komma åter. — De få säga hvad de vilja, mitt samvete är rent. Målet uppsköts till nästa tisdag och qvarsitter R. under tiden i cellfängelset. UU Ne sr ssb— — 4 — Augusta Charlotta Losgren infann sig midsommarafton utanför ett klådständ vid Fisk torget, för att köpa något af de antiqverade saker som derstädes försäljas af jungfru Nelly Grimberg. Bland dessa saker fanns dock äfven någonting nytt — ett par tygkänger, inlemnade till försäljning i ständet. Då Charlotta Lösgren såg sig obemärkt, sträckte hon helt försigtigt ut handen och tillegnade sig kängerna. Så alldeles obemärkt bade hon dock ej varit, ty en karl hade stått bakom och åskådat manövern, Han gjorde larm och L. blef gripen. Till en början nekade hon foratillgreppet, men måste slutligen medgifva det. Uppkallad till poliskammaren till i går vidhöll hon under tärar erkännandet af sitt tillgrepp! Kängerna voro värderade till 6 rdr. Då Charlotta Löfgren sak