mening om resultatet af förhandlingarne i Kissingen och Karlsbad. I Frankrike har man emellertid, om ock indirekte, svarat på dessa utmaningar. Man har nemligen der börjat diskutera den intressanta frågan om Frankrikes naturliga gränser, hvartill en bok af Thophile Lavalle, en at de anseddaste lärarne vid militärakademien, gifvit signalen. hatrie för d. 19:de har gjort början med en ledande artikel, hvari bladet fordrar Rhenprovinserna åt Frankrike. I en annan ledande artikel afnandlarhatrie det pikanta ämnet ryska armeen från dess ursprung ända till våra dagar, och kommer dervid till detta anmärkningsvärda resultat: -År 1862 påbjöds en utskrifning af trupper, men den lemnade ej mer än 80,000 soldater, at det skäl, att man trodde sig böra från denna börda fritaga vestprovinserna, der man fruktade för att framkalla ett uppror. För att erhålla en ersättning härför, uttann man det afskyvärda systemet af en nattlig bortföring i Polen. De unga männen ur familjer, som voro misstänkta för patriotiska känslor och till följe deraf fientliga mot Ryssland, grepos i de större städerna och skickades till armåen. Hvarken denna bortföring i vestprovinserna eller utskritningen i de östra provinserna at czarens stora rike ha kunnat fylla de luckor, som uppstått i ryska armeens leder sedan upproret utbröt i Polen. De ständiga marscherna, striderna, sjukdomarne och ryska fanornas öfvergifvande i massa af polackarne hafva så decimerat Alexanders trupper, att denne monark icke skulle kunna nu uppstalla en liniearm om 250,000 stridbara män. Dessa 250,000 man ära dessutom kringspridda på alla punkter af riket. Man bemödar sig ifrigt om organiserandet al reserverna, för att af dem bilda garnisoner åt de stora städerna, för att skicka dem till kusterna och bevaka de båda hufvudstäderna; men det skall åtgå mycken tid, innan denna organisation verkligen kan lemna någorlunda resultat. I det heliga Ryssland uppkomma ej resultater lika hastigt som i Frankrike. Angående den utanför Cherbourg ståndna kampen mellan amerikanske sydstadskaparen Alabama och nordångaren Kearsage berättar nu parisertidn. La France några närmare detaljer, af hvilka framgår, attAlabama från Kearsage erhållit en utmaning till sjödrabbning och antagit den om söndagen d. 19:de. KL 9 3 satte sig den till aktion klargjorda Alabamai rörelse och lopp från redden ut i rum sjö. Franska pansarfregatten La Couronne åtföljde kaparen, för att tillse det neutraliteten, som påbjuder att en viss sträcka från neutral kust skall vara fridlyst, blefve bibehållen. Kl. 10 2 befann sig Alabama 9 franska sjömil från Cherbourg, i närheten af Kearsage och styrde rakt på denna i synbar afsigt att äntra den. Nordångaren förstod manövern och undvek den. Derefter började kanonaden, som fortfor i 124 timme med stor häftighet, tills Alabama fick ett skott, som gick tvärt genom kitteln och sålunda gjorde maskinen oduglig. Nu återstod intet annat än att sätta till segels, för att kunna med en svag nordvestvind uppnå franskt område. Men brisen var sör svag, fartyget kom ej ur fläcken. Då Kearsage märkte detta, fördubblade han sin kanonad och söndersplittrade Alabama i bagbord, så att vattnet strömmade in i rummet och fartyget småningom sjönk. Sydstaternas flagga svajade från stormasten, tills vågorna äfven slogo öfver denna. Alabamas kapten, öfriga officerare och manskap upptogos till större delen af en engelsk ång yacht, kapt. John Lancaster. Kearsage lopp derefter in i Cherbourg. Den hade omkring 22 kanoner, Alabama blott 16. Den senares befälhafvare, kapt. Semmes. hade sårats i handen. . Från Amerika skrifves, att presidenten Lincoln antagit det tillägg till författningen, som förbjuder slafveriet. Senare Post. Midtunder den förvirring och upplösning, som nu råder inom Europas politiska förhålJandan Ah ; dat SmARnklialdå Jandaner