slesvigska området, hvars befolknings majoritet skulle våga att gå in derpä. Jag gläder mig öfver att kunna säga, att Förbundet genom att ställa sig på denna ståndpunkt ser sig i stånd att begagna sig af det sätt, hvarpå de neutrala makterna behagat uppfatta frågan. Hrr fullmäktige för Storbritannien vilja icke, att hertigdömena Holsteins, Lauenburgs och Sydslesvigs öde skall afgöras utan deras samtycke. Den franske fullmäktige har förklarat sig vilja bäfda sin regerings åsigt, enligt hvilken intet nytt sakernas tillstånd kan införas i de från danska monarkien afsöndrade landsdelarne utan de på lagligt sätt tillsporda befolkningarnes medverkan och samtycke. Det synes mig omöjligt antaga, att de neutrala makterna skulle vilja uppställa en princip i afsigt att utesluta ett logiskt och opartiskt användande deraf. Det är mig omöjligt att tillägga dem den åsigt, att man skulle fråga de befolkningar, som skola tillhöra Tyskland, för att erfara, om denna framtid behagar dem, men att denna försigtighet är onödig för de befolkningars del, som skola förbli främmande för Tyskland. Det är mig omöjligt att icke minnas, att jag anser Slesvig ej längre utgöra en del af danska monarkien, och att det enl. denna uppfattning icke gäller att från denna utan till förmån för denna afsöndra en del af Slesvig med samtycke af dess suverän, som ej skall undandraga sig att fästa afseende vid besolkningarnes önskan. Furst Couzas af Donaufurstendömena besök i Konstantinopel tyckes der hatva utöfvat ett särdeles gynsamt intryck. Sultanen anser detta steg för ett öppet erkännande af hans suveränitet, isynnerhet som fursten afhållit sig från att sanktionera folkomröstningen, innan han inhemtat sin öfverherres tillåtelse. Den för ordnande af frågan om klostergodsen nedsatta komiten träder i verksamhet, så snart makterna valt sina fullmäktige, och konferensen öppnar derefter åter sina förhandlingar. Det finnes således gynnande utsigter för en uppgörelse i godo. Det ser ut som om en väpnad intervention i Tunis skulle bli af nöden. I hufvudstaden råder stor rörelse och fruktan. Insurgenterna vilja ej nedsätta sina fordringar. Den af dem utkårade beyen, hvars namn är Ali-ben-Rdam, har valt sig en läger-stad, den officiela titeln för tronarfvingen i Tunis, och skickat honom med ett avantgarde om 5,000 ryttare till Testur, som ligger 24 timmars väg från Tunis. I Holland har första kammaren antagit utrikesministerns budget, under förnyade uppmaningar till regeringen, att utsöndra Limburg från tyska förbundet. Andra kammaren har enstämmigt antagit förslaget om att lemna ersättning af 100 floriner för hvarje slaf åt slasegarne på St. Martin, der slafveriet upphörde redan 1848, utan att likväl någon fråga om ersättning senare kommit fram. I Schibeis har kantonen Basel-land upphäft tidningsstämpligen, hvilken numera icke förefinnes någonstädes i hela Schweiz. — I flera kantoner har val egt rum till stora rådet, och de liberala (d: v. s. de konservativa) hafva segrat öfver de radikala. — Underhandlingarne med Frankrike om ett handelsfördrag äro återupptagna, och man hoppas nu komma till ett slutligt resultat. I Portugal går man alltjemt framåt på frihandelns bana. Efter lagen om tobaksmonopolets (regeringens) upphäfvande kommer nu ett lagförslag om fri spanmålshandel. — Planen om en Iberisk Union, sammansmältning af Portugal och Spanien, bibehåller sig och vinner med hvarje dag flera anhängare.