— — mördare ända till Aspinwall, der han endast hade tjenstemännen å den engelska paketpostbåten att tacka för sin räddning. Allt detta skall naturligtvis minska utsigterna till en biläggning af stridigheterna mellan Spanien och dess torna besittning, republiken Peru. Den heliga alliansen, eller åtminstone sammanträffande mellan kejsarne af Östorrike och Ryssland samt konungen af Preussen jemte deras första ministrar, sysselsätter älven mycket den tyska pressen. Det vill synas som att man i det stora tyska fäderneslandet skulle börja att få ögonen öppna för alla farorna i detta närmande mellan de absolutistiska furstarne. Köln. Zeit. säger: Dessa sammankomster äro väl egnade, att tilldraga sig verldens blickar och gifva ämne till mången diskussion, hvari orden den heliga alliansen komma till tals. Men sedan dagarne i Laibach och Verona har mycket ändrats inom Europa. De liberala ider, som då skulle ovilkorligen utrotas, hafva framgått segrande ur kampen med absolutismen. Rysslands, Österrike och Preussens monarker ville fordom förhindra införandet af konstitutioner tillochmed i främmande länder, och se, Österrike och Preussen hafva nu sjelfva åtminstone till namnet konstituioner, och Ryssland regeras så liberalt som dess råa förhållanden tillåta. Hvar är nu den hel. alliansens statsvishet, som enklast uttalades i kejsar Frans yttrande: Totus mundus stultizat et vult habere novas constitutiones? Vi kunna likväl icke med oblandad tillfredsställelse helsa de förr så kallade trenne nordiska rikenas närmande till hvarandra. Att ett sådant närmande egt rum sedan förl. år, då isynnerhet Österrike och Preussen stodo vresiga emot hvarandra, det kan ej förnekas. Tyvärr är det band, som slingrar sig kring de trenne mäktigaste staterna i östern, en jernkedja: deras gemensamma intresse att bibehålla delarne af det fordna konungariket Polen, hvilket de delat emellan sig 1772-1795. Lyckligtvis är den andel af det gemensamma bytet, som stannat hos Preussen, den obetydligaste. Preussen handlar dersöre enl. var äsigt ej klokt, om det oaktadt denna olika ställning identifierar sig med Österrike och Ryssland. Ryssland kan icke afstå från sina polska provinser, utan att göra stora förluster och rentaf kastas tillbaka till Asien. Men hvad skulle Preussen förlora i värsta fall? En half provins och ingalunda den värdefullaste. Vi tänka dervid ej blott på jorden och klimatet utan äfven derpå, att polackerne i Posen visserligen kunna med våld hållas undertryckta, men aldrig ingifvas kärlek till sitt preussiska sädernesland. Detta ha vi sedan mer än ett halft århundrade tillräckligt erfarit och huru mycket vi än måste beklaga det. Vi ha upprepade gånger måst nedslå polackarnes uppror och vi nödgas ständigt bekämpa tysta förberedelser dertill. Huru många olägenheter och kostnader har icke det stora upproret i fjol uti ryska Polen åter förorsakat oss? Ty det visade sig genast, att polackarne ej känna några landsgränser, att de endast af klokhet undvikit, att genast sprida upproret vidare till Galizien och Posen. Hrad Polen angår, stå vi fast vid vår mening, att återupprättandet af en polsk stat med något trångare gränser än 1772 ej kan ilängden förhindras, och att denna restauration för Preussen visserligen är af någon nackdel, men dock erbjuder öfvervagande fördelar. Så fort ryska rikets ofantliga hjelpkällor hunnit under loppet af nästa årtionde utveckla sig och Rysslands väldiga öfvermakt öfver de små europeiska staterna åter framträdt i olika gestalt och mera hotande än under Nicolaus I, skall den mening åter göra sig gällande, hvilka ej allenast liberala och demokrater, utan äfven de mest konservativa statsmän på wienerkongressens tid hyste, neml. att det ej är illa, att i Polen ha en förmur mot Ryssland. Det skulle säkerligen vara för Europa det olyckligaste, om Ryssland skulle lyckats söndermala polackarne och sammanpressa dem med ryssarne till ett stort slaviskt rike. Bladet ogillar derföre hvarje plan om den hel. alliansens återupprättande och anser tillochmed ett upprepande af februarikonventionen vara så godt som omöjligt. Senare Post. Frankrikes kejsare presiderade d. 14 d:s vid en långvarig ministerkonselj, som hölls i Tuilerierna. Den säges till en del hafva diskuterat londonerkonferensen, och franska regermgen skall hatva funnit sig föranledd att tillkännagifva för den preussiske och österrikiske gesandten i Paris, att återupptagandet af fientligheterna nu, sedan man till principen blifvit ense om en delning at Slesvig, skulle synas den kejserl. regeringen högst orimligt, och att det är hennes önskan, sedan Danmark visat sig eftergifvande, att äfven den andra parten må å sin sida taga några tillmötesgående steg. D. 15 Juni var stor fest i Havre. Den nye franske postångaren Washington afgick neml. samma afton till Newyork; det är det första fartyg, som företager resan på den nya mellan Havre och Newyork öppnade ångbåtslinien, och det var detta festen gällde. I Paris har den berömde polske generalen Dembinski, som äfven spelade en roll under ungerska revolutionskriget, aflidit d. 13 d:s, i en ålder af 73 år. Deras majestäter kejsaren och kejsarinnan af Mexico väntades skola ankomma till Vera Cruz d. 5 d:s. Inom Italiens deputerade kammare har Mordini interpellerat regeringen om Donaufurstendömena och Tunis. Utrikesministern svarade undvikande. I afseende på Donaufurstendömena förklarade han, att regeringen tänker efter förmåga eftersträfva enighet mellan makterna, så snart de diplomatiska underhandlingarne bli inledda; och hvad Tunis angår har regeringen tagit de nödiga stege beÅA TP Jana mmm Ju 18 ooo 9 —