blick började hårlockarne att salla tjockt och hastigt i hennes knä. Hon skakade dock genast ned dem till marken, liksom hade de varit lika många huggormar hakande sig sast vid henne. — Godt! godt! utropade karlen, skär af det nära — ända intill rötterna, polissonger, mustascher och allt. Gör mig så bar som en klippt pudel. — Seså! yttrade flickan efter en stund, himlen vare lof, det är nu gjordt — och jag har ändock icke sårat er. — Ja, ni har gjort det bra nog, så mycket ni gjort; men ert göromål är ännu icke till hälften afslutadt, yttrade hennes gemena ressällskap. — Hvad! utbrast Helen, hvad mera kan jag bli tvingad att göra. — Jo se hit! Äfven alla dessa lockar måste bort. Med dessa ord lyfte mannen upp en stor knippa af det gula hår som slängde omkring hans skuldror, och nära nog läggande sitt hutvud i hennes knä väntade han, att hon skulle fortsätta operationen. Flickan hade så till vida öfvervunnit det äckel hon erfarit vid början af sitt arbete och var så öfvertygad om atc, ifall hon efterkomme hans galna infall, skulle han derefter bli