— Himmel! ni vill väl icke mörda mig? utropade flickan och sprang upp från soffan. — Åh nej, svarade karlen hånande, icke om ni ej särskildt önskar det, miss. Men åsynen af den der lilla pjesen skall kanske återföra er till ert förstånd. Han reste sig dervid och lade nattsäcken upp i nåäthyllan öfverst i vagnen. Under det han gjorde detta, stod han för ett ögonblick med ryggen vänd mot flickan, och under detta ögonblick störtade Helen Boyne fram, fattade tag i pistolen, som låg på dynan, rusade med den i handen till motsatta hörnet af vagnen och ställde sig der med ryggen mot dörren, armen utsträckt och mynningen af revolvern riktad mot sin motståndare, utan att vapnet darrade det minsta 1 hennes hand. — Denna revolver lär mig, fege usling, att ehuru jag blott är ett barn i styrka jag likväl nu har makt öfver er; och ehuru jag aldrig rört vid ett tryck förr, säger jag er att jag skjuter ned er, om ni tager ett enda steg för att lägga hand på mig. — Hå! hå! ropade hennes följeslagare. Han såg fickan stadigt i ansigtet och sade sarkastiskt : — Jaså, ni har aldrig rört på ett tryck förr, min lilla? Han började gå mot henne.