pande, och framkallade vanligen mycken mun terhet, under det att hans egna anletsdrag buro pregeln af det djupaste allvar. Vid an dra tillfällen och särdeles när, såsom han mec sin vanliga rättframsbonhommie uttryckte sig popularitets-klappjagten vari full gång, spå rade man deremot samma sarkastiska leende som det förmäles att Roms augurer icke kun de återhålla, när de iobevakade ögonblick för troligt beskådade hvarandra. Bland de framstående egenheterna i gross handlaren Schwans skaplynne har man bemärk hans åtrå att ständigt omgilva sig med en li ten utvald litvakt, bestående al personer, son villigt underkasta sig hans nyckfulla protek tion och vederfaras den af många atundade utmärkelsen såsom dagliga gäster vid hans lukulliska måltider. Till denna lifvakt räkna. des sedan föregående riksmöten bröderne Trä jårdk ERudolf och Sven) samt hr Fr. Rooth förstärkt vid sistlidne riksdag med hr L Dahl ström, representanten för rikets yngsta stac Oscarshamn. ben förstnämndes goda hufvud och utmärkta förmåga att i tal och skrift uttrycka sig, erkändes af alla inom ståndet. Men det oaktadt åtnjöt han der icke något förtroende, hvadan han också icke placerades annorstädes än i expeditionsutshottet. Under Carl Johans regeringstid, då en viss rörlighet, framför stabili tet i grundsatser, uppskattades högt och eftorsöktes med begärlighet, skulle hr Rudoll Trägårdh tvifvelsutan halva tillkämpat sig en framstående position och sannolikt förvärfva sig ett betydligt inflytande. Nu åter blef han deraf städse i mistning; han inskränkte sig till att gifva minoriteten råd, och att assistera den vid lägliga tillfällen. Ehuru hr Trägårdhs verksamhet följaktligen blef underordnad, kan man dock icke säga att han lemnades obelönad för det som han uträttade. Under riksdagen blef den särdeles indrägtiga landssekreterarebeställningen i Wermland ledig. Den söktes af hr T. Man berättade allmänt, att isynnerhet justitieministern var honom obenägen. Men han hade andra inflytelserika beskyddaro och sjelf saknade han icke tyndighet. Den gamle, snart afgående landshöfdingen, för hvilken hr T. var fullkomligt okänd, förmåddes att gitva honom sitt förord till tjensten — och då ansågs det icke passande att gå honom förbi. Sannolikt skola vi återfinna hr T. vorden valbar i Karlstad, såsom dess representant, väl icke vid nästa, men vid derpå följanda riksdag. Hos de trenne öfriga hjulen i den Schwanska karlavagnen är individualitetsprincipen just icke särdeles utvecklad. De nöjde sig anspråkslöst med det skimmer som den förtroliga umgängelsen med hr Schwan beskärde dem. Deras största glädje bestod uti att vara honom till behag, och att verka i den riktning som han anvisade. Det är också ingen lätt uppgift att representera dessa småstäder, som alltid ha något att önska, och der valmännen lefva i den föreställningen att deras ombuds negativa eller positiva verksamhet är hufvudvilkoret för önskningarnes framgång.