som skulle oroa sydtrupperna i ryggen, upprifva jernvägarne och på annat sätt skada general Leees förbindelser med sina förrädsorter, räknade omkring 10,000 man. Eller inalles 321,000 man af alla våpen. Den mot denna mäktiga gäst stående sydstyrkan tros icke, äfven af de med Söderns ressurser bäst bekanta, uppgå till mer än 170,000 man. Några anse den vara mindre än 100,000. De förra tro att Leees hufvudstyrka är 115,000 man stark, att Beauregard har 50,000 man och att Imbodens kavalleri utgör 5,000. Siflran å dem, som fallit och sårats blott i de strider, hvilka börjades d. 5 och fortsattill d. 15 maj, skall troligen aldrig bli bekant, men att den uppgift, för hvars offentliggörande tidn. Baltimore Transcript blifvit undertryckt och hvilken upptager totalförlusten till närmare 70,000 man, icke är öfverdrifven, framgår af följande autentiska siffror, uppgjorda d. 16 maj, då nördarmåen hvilade från sitt arbete. Denna dag var de sårades antal detta : Å sjukhusen vid Wilderness och i Chancellorsville voro 2,400 I Fredericksburg, der hvarje hus, såväl som trottoirerna vid gatorna voro fulla med kärade 12,250 I Alexandria 2.000 I Washington 12,150 I Georgetown 1,500 I Baltimore och andra städer norrut 3,500 Summa sårade 33,800 Till dessa kunna läggas fångarne — uppgående till omkring 5,000 man — samt öfverlöparne och desertörerna, troligen ännu flera. Alla dessa sammanräknade, skall totalförlusten för Potomacarmeen, förutom de stupade, uppgå till omkring 48,000 man. Butlers förluster å halfön och Siegels i Shenandoahdalen af döda, sårade och förlorade ha ej noggrannt beräknats; men det gissas, att Butlers voro c:a 8,000 man och Sigels 5,000, hvarigenom förlusten, förutom de fallna, skulle utgöra 56,000 man. Man stannar med förfäran inför dessa siffror och kan med skäl fråga sig: befinner sig vår tid ej i ett upplösningstillstånd, hvilket med hvarje ögonblick mera pockande fordrar en snar ny hvälfning, som återger menniskolifvet dess värde. Den stora manspillan är visserligen icke för hög, om dermed kan åt vår tid gifvas den stora vinsten af att slafveriets sista tillhåll inom den civiliserade verlden tillintetgjorts och slafveriets princip för alltid utraderats ur de hvitas samfund — men skall detta resultat vinnas? Det är den stora tidsfrågan. Det myckna utgjutna blodet fordrar oåterkalleligen en stor vedergällning åt menskligheten. En liten sedemålning från Paris lemnas af en korresp. på platsen, som begaf sig d. 7:de ut, för att åse afrättningen af La Pommerais, hvilken (afrättning) dock ej egde rum förrän d. 9 d:s. Han skrifver: Jag begaf mig kl. 3 i dag morse till Place de la Roquette. Då jag för kusken sade, hvarthän han skulle höra mig, utropade han: Cest donc ajourdhui! Orden Cest aujourdhui tillropade han alla kuskar, som han mötte och hvilka, liksom han, tillbringa natten på gatan, för att stå till det nattliga Paris förfogande. Men cest aujourdhui förstodo alla, ty La Pommerais sysselsätter i högsta grad våra parisare. Det är en i alla hänseenden egendomlig sak. I det så stora, vid agitationer af alla slag vana Paris finnes det nu intet palats, intet hus, ingen koja — ty det så eleganta Paris har äfven sina kojor — der m:me de Pauwe mördare icke väckt det största intresse. Min kusk tog vägen genom förstäderna. Paris var ännu höljdt i halfmörker, fastän gatlyktorna icke mera brunno. Först då vi uppnådde Buttes de Chaumont, rodnade himlen, och då vi några minuter senare kommo fram till Place de la Roquette, var det nästan ljus dag, fastän solen ännu icke visade sig. Jag har sedan flera år tillbaka närvarit vid nästan alla de afrättningar, som egt rum på denna plats. Sist såg jag Orsinis och Pieris hufvuden falla derstädes. Denna plats har alltid gjort på mig ett dystert intryck. På ena sidan är fängelset för de till döden eller till svårt fängelse dömda, på andra sidan det ofantliga fängelset för Åjeunes detenus med dess svarta, dystra torn och murar. Hufvudingångarne till de båda fängelserna ligga midt emot hvarandra och det kan ganska ofta hända, att de, som i sitt 20:de år få lemna det ena af fängelserna, snart som svåra förbrytare beträda det andra. Utanför fängelseporten var annars vid sådana tillfällen guillotinen uppförd. Täta massor af soldater till häst och fots höllo då mängden tillbaka, hvilken endast vågade tala sakta, och tillochmed de annars så bullersamma gamins de Paris voro gripna af det högtidliga i ögonblicket. Denna morgon var anblicken ännu vidrigare. Guillotinen fanns icke på sin plats, de svarta murarne på båda sidor stodo der i all sin vederstygglighet och sjelfva platsen var uppfylld med ungefär 2.000 blusmän, hvilka utföro j de säm