iga och blodiga skräckdrama, som nu i flera år uppförts å Amerikas mark. Det är möjligt, att de kunna leda till något afgörande, men det ärli ika troligt, att kriget skall ytterligare förlänsas och att ännu åratal skola gå till ända, innan det kan lyckas Nordstaterna att med sina armeers jernring sammanklämma sydkämparne, genom sin öfvermakt qväfva dem och slutligen sätta sig i besittning af Söderns utsugna och förhärjade jord. . Inom Esglands parlament har det ovanliga inträffat, och det i sjelfva Öfverhuset, att en medlem af detta senare i den allmänna diskussionen framdragit drottning Victorias för-A!t modade inflytande på förhandlingarne i dansh-J. tyska fråyan. Visserligen tog Russell drottt ningens parti, och han kunde ej gerna annat. alldenstund en engelsk minister, om den villss sitta qvar, ej kan medgifva sig, konstitutionel som den är, stå under en egenmäktig monarks eller drottnings vilja. Men faktum står dock qvar, och vi fästa så mycket större betydelse dervid, som det sammanträde, vid hvilket detta egde rum, hölls i torsdags, således ett par dagar före konferensens sammanträde, och derföre måste i alla händelser anses som en betydelsefull vink åt drottningen och dermed åt de äfven af henne influerade ministrarne. Det var den aktade öfverhusledamoten lord Ellenborough, som tog initiativet, i det han fäste uppmärksamheten vid de senare berittelserna från Jutland, och sade, att preussarne genom vapenhvilan icke förbundit sig till att ej intervenera i afseende på landets samfärdsel eller pålägga några krigskontributioner. Lord E. sade, att man neppeligen skulle kunna påstå, att några af dessa vilkor uppfyllts. Han tillskref Tysklands uppförande Englands aftagande inflytande på kontinenten och protesterade mot den grundsatsen, att Englands makt och rikedom aldrig borde användas för försvaret af rätten mot makten. Jag tror icke, att rikedom och styrka gitvits åt stater mera än åt individer för deras eget personliga nöje och tillfredsställelse (hör hör). En stat och en individ befinna sig i samma ansvarsställning och de äro underkastade förbindelsen att göra godt samt förhindra det onda, och vi ha gjort intetdera (hör hör). Men jag kan ej tro annat, än att det finnes någon svårighet af största betydelse, som materielt träffat detta lands inflytande. Jag måste tro, att å kontinenten, och särskilt i Tyskland, ett mäktigt intryck gjort sig gällande, ettintryck hvars tillvaro det skulle vara okonstitutionelt att medgifva, men hvilket dock bestämdt finnes på kontinenten och så småningom i tysthet genomtränger äfven detta land, nemligen, att Hennes M:ts ministrar i alla allmänna frågor ang. Tyskland hafva lika svårt att utföra en rent engelsk politik som förr ministrarnel. under de tvenne första suveränerna af Hannoveranska huset. Då Georg III kom till väldet och första gången mötte sitt parlament, förklarade han, att han, såsom buren och uppfödd i England, ärade det britiska namnet. Genom denna förklaring vann han det engelska folkets förtroende och hjertan, och han befriade genast sin regering från den impopularitet och svaghet, som vidlådt hans företrädares regeringar, nemligen en förherrskande åsigt, att de voro partiskt sinnade för Tysk land. Folket betraktade honom som engelsman, som en af detsamma sjelft. Jag hoppas att i afseende på den brydsamma danska frågan H. M:ts ministrar skola handla så, att de visa Tyskland och hela verlden, att Georg III:s politik ännu, i hänsyn till Englands angelägenheter och politik, lifvar detta lands regering och skall lyckas öfvervinna det intryck, som nu råder å kontinenten, och jag hoppas, att de skola lyckas återgifva vår diplomati det inflytande och den myndighet, som den förlorat. Jag önskar tillspörja regeringen, huruvida preussarnes upptörande i Jutland sedan vapenhvilans ingående öfverensstämt med de å konferensen uppgjorda bestämmelser (hör hör). Lord Russell sade, att man ej egde tillräckligt säker kännedom om bändelserna i Jutland, för att kunna lemna något bestämdt svar å den gjorda förfrågningen. Han förklarade, att preussiska regeringen, som erhållit bestämd uppgift om, att uppbringandet af tyska fartyg och laddningar beräknats till ett värde af 90,000 p. sterl., befallt general Wrangel utkräfva en lika summa i den danska provinsen Jutland. Lord R. menade derjemte, att man borde afvakta danska regeringens officiela uppgifter å nästa konferensmöte, heldre än att fullt tro på rykten. Den ädle lorden förklarade till slut, att alla de åtgärder regeringen i frågan vidtagit fritt sanktionerats af drottningen, hvarföre hennes ministrar ensamma vore ansvarige för hvad som skett. För egen del sade han sig vara beredd att möta detta ansvar. Lord Brougham intygade den i både Frankrike och England rådande enstämmiga opinionen mot Preussens och Österrikes uppförande mot Danmark. I Underhuset föreslog mr Hennessy samma dag följande resolutioner: 1. Att de — — — AA