bevis, som framkommer, af förnuftets och den andliga frihetens sig alltmera utbredande välde, ty det betecknar äfven omöjligheten af beständande ofria statssormer. Ett sådant bevis, och af ovanlig art, är det som hr V. Rydberg i ofta nämnda uppsats lemnat, och hvilken senare vi derföre förorda till välförtjent uppmärksamhet af den stora allmänheten. Vi skola härnäst återkomma till Anmärkningar om Uelfoetesläran, deri den anonyme (men dock bekante) förf. ifrigt med sin murbräcka arbetar mot dogmen om de eviga straffen och förflyttar oss från den mera objektiva historiska betraktelsen midt i den häftiga kampen för dagen mellan frihet och ortodoxi.