hållit en ytterligare bekräftelse deraf att Frankrikes officiela tidning upptagit ett bref från Turin, hvilket prisar kabinettet Minghettis hållning och indirekt medgifver italienarnes ovilkorliga rätt till Rom. Säkert är, att pålvens alltmera aftynande helsa ingifver de italienska enhetsvännerna förhoppningar, hvilka franska regeringen på visst sätt underblåser; om hon skall förverkliga dem eller endast begagnar denna händelse för att smeka den allmänna meningen inom Italien och såmedelst afbryta udden å det garibaldiska rörelsepartiets befarade planer mot Rom, torde påfvens väntade fråntälle kanske snart nog komma att utvisa. Emellertid heter det att de åter öppnade underhandlingarne mellan Turin och Paris hvila på basis af Napoleon III:s bref till dåvarande utrikesministern Thouvenel i maj 1862. Detta bref ordade om olämpligheten af en permanent främmande occupation at Rom och bekräftar romarenas rättigheter, att deltaga i handhafvandet af sitt lands angelägenheter. I Turin hölls pingstdagen ett stort arbetaremöte i en af stadens teatrar. Omkring 1,800 personer närvaro. Ordförandeskapet handhafdes af en arbetare, vid hvars sida befunno sig flera bekanta politici och medlem-J. mar af parlamentet. Deputeraden Sineo föreslog följande trenne resolutioner, hvilka nästan enstämmigt antogos: 1. att uppsätta en adress till engelska folket, hvari detta tackas för det entusiasmerade emottagande Garibaldi åtrönt; 2. att låta hugga engelsmännens adress till Garibaldi i marmor och uppställa den i Turin; 3. att tillställa danska folket en adress som svar på den, som det sändt italienska folket. Församlingen åtskiljdes, efter att hafva utbragt lefverop för Garibaldi, konungen af Italien och engelska nationen. Frankrikes lagstiftande församling skulle som i går afsluta sin session. Moniteur meddelar att d. 16 d:s en öfverenskommelse ingåtts och undertecknats mellan Frankrike, Italien, Portugal och Brasilien angående. upprättandet af en internationel telegrafledning mellan den europeiska kontinenten och Amerika. Kejsar Napoleon fortfar att söka göra sig populär hos den franska arbetarebefolkningen. Sålunda har han nyligen satt sitt namn i spetsen för en förening till ömsesidigt understöd, hvilken bildats af huset Leclaire Co:s murarbetare. Föreningen är baserad på arbetarnes delaktighet af mästarenas vinst, och den första andelen af vinsten skall bilda grundkapitalet till en pensionstond för dem, som antingen arbetat i mer än 20 år för huset eller genom motgångar eller sjukdom blifvit odug: liga till arbete, samt för enkorna. Vid dettaf tillfälle öfverlemnades till kejsaren ett album, innehållande de inskriptioner, som pryda föreningens samlingssal och af hvilka flera lånats ( c 1 ! —— —— och ur kejsarens tal. Aftonupplagan af NMoniteur för d. 181: d:s berättar från Punis: Den arabiska revolution, som utbrutit i Tunis, har fyra medelpunkter, hvilka förena nästan alla stammarne och till hvilka de städer anslutit sig, som äro tillfölje af sin proviantering beroende aflandtboerna. Det är obekant, om hvardera af dessa fyra medelpunkter har sin särskilda chefs och om dessa antagit en endas örverbesäl. Det vill dock synas som att den i Kef utvalde chefen (i Kef började upproret först) intager ett framstående rum och att han är starkare än de öfriga. Det bör dessutom icke lemnas ur sigte, att upproret verkligen har en ledning, som uttalar sig mycket energiskt mot regeringen i Tunis. En framstående punkt i dess hållning är den, att man undviker hvarje fanatisk handling mot europeerna, ty man kan ej förebrå insurgenterna de oordningar, som tilldragit sig i några städer, såsom Sfax, och hvilka endast härröra från befolkningens afskum. Det förtjenar anmärkas, att insurgenterna sökt godtgöra verkningarne af dessa oroligheter och strängt upprätthålla aktningen för egendomen. Den overksamhet, som för tillfället förrådes af insurrektionen, hvilken ej fullföljer sin seger genom att marschera på hufvudstaden, bör tillskrifvas årstiden, emedan landtfolket, hvilket utgör upprorets hufvudstyrka, har för vana, att just nu göra sina uppköp af boskap. I England har tullstyrelsen anbefallt vederbörande tulltjenstemän i de britiska uthamnarne, att icke insläppa några af danska eller tyska fartyg uppbringade priser och ej heller tillåta något fartyg följas utaf någon af de krigförande, förrän efter minst 24 timmars förlopp. Privilegieradt kaperi får ej af de krigförande makterna idkas, emedan såväl Österrike och Preussen som Danmark antagit pariserdeklarationen ang. maritima angelägenheter af d. 16 april 1856. NewYork d. 7:de maj. Sydgeneralen Forrest har intagit Decatur i Tennesse och låtit hela befolkningen springa öfver klingan. — Nordgeneralen Grants fälttåg mot Richmond har börjat. General Meade har d. 4:de mal mått X . Dao kas LL 1 fota en An