Article Image
Göteborg d. 24 Maj Isba. Politiskt intrigspel. Vi känna nu alla att Preussens utrikesminister v. Bismarck i er skritvelse till dess gesandt i London, gretvBernstorfl, öppet förklarat, att kriget löst Preus sen från de förbindelser, som ålegat det mec anledning at londonerfördraget. Detta är be tecknande för den immoralitet och list, son utmärka den preussiska politiken, och torde innebära en varning för dem, hvilka ännu äl ska tro, att Tyskland icke tör öppet eröfringskrig, och ej vilja se, att stora planer röra sig under ytan al stundens händelser, hvilka pla ner mäste i tid stäckas. De tyska makterna öppnade kriget mot Danmark, derfore att detta icke skulle ha upp: fyllt de förpligtelser, som det åtagit sig gentemot Tyskland åren 1851 och 1852, nemligen, att bevara den tyska nationaliteten i Slesvig vid lika rättigheter med den danska och att ej inkorporera Slesvig i konungariket Danmark. Danska regeringen nekade till att hafva kränkt dessa förpligtelser, men sade sig vara beredd att göra konterensen i London till domare och ville ingå på en fred, som öfverensstamde med de attal, som gjorts under nämnda år, så att Tyskland kunde ernå allt, hvad det med rätta kunde begära; men de tyska makterna förklara nu å konferensen, att de ej vilja — emedan kriget derifrån befriat dem — uppfylla de löften, som de gjorde 1851 och 52, och af denna rättskränkning taga de sig anledning att begå en ny, genom att förklara sig lösta äfven från londonerfördraget, hvilket vill med andra ord säga, att de anse sig genom kriget berättigade, att förklara Christian IX berötvad sin rätt till Slesvige och Holsteins hertigliga kronor. Med denna förklaring hafva de båda tyska stormakterna ställt sig på olika tot med tyska förbundet, hvilket de först ansågo ej ha rätt att intränga i Slesvig, en rätt som de tillvällade sig med anledning af öfverenskommelser, hvilka de nu säga vara brutna genom det krig de sjelfva börjat. Men tyska förbundsdagen har, såsom vi veta, på sitt gröna bord hvilande ett förslag om arfstöljdens ordnande i hertigdömena, och det kan ej vara tvitvel underkastadt, att dess majoritetsbeslut skall komma att uttalla till förmån för den augustenborgske pretendenten. För att nu icke komma detta beslut i törväg, hafva de tyska stormakterna gjort förbehåll i afseende på artsföljden; men då ett sådant förbehåll står i direkt strid mot londonertördraget, som tilldelar Christian IX arfsrätten, har Bismarck med vanlig suffisance på gjord förfrågan törklarat sig derifrån löst, och Österrike, som nu ej vågar skilja sig trån sin Mefistoseles, emedan det derigenom ej allenast skulle förlora denne allierade, utan äfven såväl allt understöd af som anseende i det öfriga Tyskland, Österrike nödgas följa med, väl vetande att det annars står alldeles ensamt, färdigt att sönderfalla af egen ruttenhelt. Skenbarligen skola de båda makterna nu utan tvifvel på schackbrädet flytta sram den augustenborgske pretendentpjesen, för att draga med sig tyska förbundet och sålunda uppträda med mera effekt å konferensen, förtröstande på den förmenta schismen mellan Frankrike och England. Sådant är spelet, och vi ha för våra ögon den föga uppbyggliga anblicken af ett eröfringskrig in optima torma från hela det folkrika Tyskland mot konungen öfver ett litet fritt land, hvilken Europas öfriga makter moraliteter garanterat full och oqvald besittning af innehafda territoria, utan att dock dessa makter, ej ens de, hvilkas egen säkerhet deraf högligen hotas, ännu gjort nägot verkligt, för att sätta en hämsko på de farliga inkräktningsplanerna. Det nya svenska statslanet, hvilket hittills noterats å Londons Börs till 74 å 12,

24 maj 1864, sida 2

Thumbnail