d. officerare, både frälse och ofrälse. Mec tillhjelp af några papper, som man erhålli från Rom, skall rättegång inledas angående en vidt utgrenad, bourbonsk sammansvärjning Påfvens sista allokution, hvari han utfar väldeliga mot kejsar Alexander at Ryssland har väckt stor harm i Petersburg. Inom Hollands ständerförsamling, generalstaterna, har Limburgs utträdande ur tyska förbundet varit på tal, och man uppmanade ifrigt regeringen, att låta framlägga en åstundan derom inför londonerkonferensen, i det man stödde sig derpå, att Limburg först anknutits till Tyskland år 1839 som ersättning för afträdandet af en del af Luxemburg och Belgien, och att Förbundet, om det tillfölje af de senare händelserna skulle tå en områdestillökning mot norr, deri skulle ha en tillräcklig ersättning (!). Ministern Cremers svarade, att han skulle begagna hvarje tillfälle för att fordra Limburgs afskiljande från Tyskland. Furst Couza i Donaufurstendömena har efter en långvarig strid med sina kamrar skridit till en statskupp och af denna anledning utfärdat flera proklamationer till sina undersåter, för att försvara sitt handlingssätt. En ny vallag har utfärdats jemte ett tillägg till författningen, och hela folket skall genom alimän omröstning afgöra, om dessa åtgärder skola ha laga kraft eller icke. Furst Couza har etter statskuppen visat sig offentligen i Bucharest ensam utan någon ledsagare och har ötverallt emottagits med den största hänförelse. Redan detta visar, att statskuppen icke företagits i reaktionär anda; kamrarne motsatte sig förnämligast derföre att de ej ville ingå på de lättnader, som fordrades i afseende på böndernas undertryckta ställning till godsegarne. Man påstår, att furst Couza bandlar efter inrådan af kejsar Napoleon, och att stor förbittring råder i Petersburg öfver hans uppträdande. Både Ryssland och Österrike ha ansenliga truppkårer i närheten af Donaufurstendömena; furst Couza synes deremot hafva försonat sig med Porten och kan vänta bistånd derifrån i händelse af ett plötsligt öfverfall. Från Paris skrifves nu, att processen mot den förut omtalade giftblandaren d:r de la Pommerais afgjorts d. 17 d:s så, att juryn förklarat honom skyldig till att hafva genom gift afdagatagit m:me de Pauw, men icke skyldig till att ha på samma sätt mördat sin svärmor, m:me Dubizy. Rättens president dömde med anledn. häraf de la Pommerais till döden