ligt emottagande, som väntar det nya kejsarparet. En komit har i hufvudstaden varit nedsatt, för att anordna festligheterna. Husen vid de gator, som tåget skall passera, hafva nymålats, dyrbara mattor och väfnader skola hänga ned från altanerna och väldiga segel skola spännas öfver gatorna, för att skydda det höga paret mot solvärmen. Kejsarparets ankomst till hufvudstaden skall tillkännagifvas med 101 kanonskott, Tåget skall der gå genom trenne äreportar till katedralkyrkan, hvarest deras majestäter emottages at erkebiskopen, åhöra ett Te Deum och derefter begifva sig till palatset samt sätta sig på tronen, för att mottaga den diplomatiska kåren och rikets stordignitärer, hvilka inbjudas till en lysande taffel. På aftonen är gallaspektakel å teatern; följande dagen stor revy och på aftonen stor bal, hvilken borgerskapet gifver för det kejserliga paret. Efter ett par dagars hvila komma de vigtigare angelägenheterna. Man vill veta, att samtlige ministrarne skola inlemna sin afskedsansökan, i det hvar och en utaf dem särskilt förelägger kejsaren ett memorandum angående hans resp. förvaltning af sitt tögderi. Vi omnämnde för några dagar sedan, att konungen af Dahomey befunnit sig i krig med en närgränsande afrikansk stat och dervid lidit ett ansenligt nederlag. Några närmare detaljer om denna händelse föreligga nu. Först några om konungens fiende och dennes område. Abbeokuta (i ordagrann öfversättning under stenen) var tills för 40 år sedan ett tillhåll för rötvare, öfvergafs af dessa och blef derefter en tillflyktsort för några stackars svarta, hvilka der sökte sin räddning ur slafjägarnes klor. Ur detta lilla frö har den numera stora staden vuxit upp, i hvilken socialt politiska flyktingar från alla delar af landet sökt och funnit en skyddande asyl. Staden består af ett antal af hvarandra oberoende kommuner, af hvilka hvardera har sin egen lagstiftning och sitt eget öfverhufvud, men hvilka alla äro omgitna af en gemensam ringmur. Envåldsherrskaren i Dahomey kunde naturligtvis (liksom hr v. Bismarck genetemot det liberalt styrda Danmark) icke i sitt grannskap fördraga en dylik republikansk statsform, hvars frisinthet äfven skulle kunnat smitta hans eget folk; deraf kriget (tout comme chez la Prusse!) På måndagen d 15 mars drog konungen i spetsen för sin arms, hvars styrka uppskattats till 15,000 krigare och krigarinnor (konungens lifvakt utgöres som bekant af amazoner), från sin hufvudstad Abomeh mot Abbeokuta. Fyra timmars väg från det fientliga fästet, vid Owiwi, upprättade han ett förskansadt läger; med trenne sexpundingar (hvilka ha till inskrift Mexico 1815) marscherade han följande dag i en 3,000 man stark kolonn mot staden; 80 steg utantör vallarne utvecklade han sitt banr, uppställde sina trupper och ryckte framåt till stormning. Men Ebgas voro väl rustade; de öppnade en förfärande eld mot hans linier. I den kongl. armåens avantgarde stodo amazonerna; de slogos som förtviflade; det lyckades några af dessa furier, att klättra upp på den 15 fot höga muren, men dermed voro ätven deras egna lif förbi. Dahomeys folk led ett grundligt nederlag; 1,000 man föllo på stridsplatsen, 2,000 man sägas ha råkat i fångenskap. De anträdde i tvenne divisioner återtåget eller snarare flykten. Den tappre konungen, vid utryckandet den förste, ville naturligtvis vid återtåget ei heller låta sig beröfvas äran, att vara i spetsen, och utvecklade i snabblöparekonsten en knappast anad talang. Men Ebgas rusade ut ur sina portar och förföljde de flyende, togo en mängd till fånga, nedhöggo ännu flera, och glada öfver den rofgirige konungens nederlag, fattade äfven innevånarne i de kringliggande byarne mod, att bistå Ebgas doras blodiga handtverk. Den slagne herrskaren måste i den triumserande fiendens händer lemna två af sina trenne kanoner. Senare Post. Å konferensens sammanträde d. 17 maj, nvilket varade i 3:ne timmar, utan att man