österrikiska eskadern, återvändt till Plymouth Från Utlandet. Inom Englands parlament ha tyskarnes utpressning i Jutland, äfven sedan vapenhvilan inträdt, redan varit på tal. I öfverhuset uttalade sig lord Ellenborough d. 13 d:s i mycket starka ordalag och ständigt afbruten af husets bitallsrop mot de tyska utpressningarne i Jutland och de båda tyska stormakternas hela uppträdande. — Den behandling, sade han, som Jutland måste lida, hade från början väckt allmän harm och ökat förbittringen öfver Sönderborgs bombardement (bifall). Han var örvertygad om att utrikesministern delade den allmänna meningen i detta hänseende (bifall). Preussarnes handlingssätt visar sig isynnerhet i sin rätta dager, då man betänker att Jutland ej är något rikt land och att dess innevånare äro ett fredligt slägte, som rimligtvis ej kan tramkalla hat hos någon fiende. Jutländarne känna sannolikt mycket litet till de diplomatiska förhandlingar, som förts mellan deras regering och Tyskland; de veta endast att Tyskland slutligen gjort allvar af det angrepp, hvarmed det så länge hotat, och vill beröfva Danmark tvenne provinser, hvilka i fyrahundra år tillhört detsamma (bifall). bå detta angrepp gjordes, reste sig jutländarne som ett tappert och lojalt folk till sitt lands försvar, och deras söner, hvilka blott egde ringa militärisk öfning, ha offrat lif och blod för fäderneslandet (bifall). De ha vunnit oförgänglig ära genom den ihållighet, hvarmed de underkastat sig krigets besvärligheter och försakelser (hör! hör!). Men jutländarno äro till sin olycka ett fritt folk med den mest utsträckta valrätt, och fastän de med stolthet kunna säga, att de aldrig missbrukat den, är just denna frihet ett oförlåtligt fel i de despotiska tyska makternas ögon (bifall). Tyskarne glömma helt och hållet, att de beherrska Venedig och ett stort stycke af Polen, i det de föra detta krig i nationalitetens namn (hör! hör!). De begagna sig af sin styrka gentemot den svage och sätta våldet öfver rätten. Kriget är från början till slut ett orättvist krig (starka bitallsrop). Den ädle lord Russell medgifver sjelf, att kriget är orittvist, derföre att de tordringar, som de allierade makterna uppställt, blifvit medgifna; men tal. gick ännu längre. Han sade sig ej kunna förstå, huru rätt kan uppstå at orätt, och då man ser hän till ursprunget för de diplomatiska öfverenskommelser, på hvilka denna förmenta rätt stödjer sig, då visar det sig att de tyska makterna haft Holstein i sin ego och missbrukat denna ställning till att tvinga Danmark antaga åtskilliga vilkor i afseende på Slesvig, hvilket alldeles icke tillhör Tyskland. Men Preussen har dessutom andra atsigter med detta krig, emedan det vill stärka sin armes anseende, och det har tillslutit sina ögon för hvad det sjelf lidit af en starkare makt, då det var i Frankrikes våld. En tid kan komma, och den är måhända ej långt borta (hör! hör!), då Preussen skall kalla andra makter till hjelp; men man skall utan medlidande betrakta dess olyckor. Tal. sade sig olyckligtvis vara tillräckligt gammal, för att minnas den skamliga handling, som Preussen begick år 1806, genom att ur Napoleons händer mottaga Hannover, och han kunde ätvenledes minnas, huru Fox skildrat Preussens politik, såsom innebärande den föraktligaste servilism och den skändligaste rofgirighet. Preussen framstår ännu genom samma dåliga egenskaper: det är servilt emot Ryssland och rofgirigt emot Danmark (bifall). Man bör dock hoppas att konferensen har ögo nen på Preussens beteende, isynnerhet hvad kontributionen angår. Han önskade veta, om konferensen beslutat att ingen af de kontributioner, som utskrifvits i Jutland, innan vapenstilleståndet antogs och kungjordes, får under vapenhvilan indrifvas, dernäst om kontributioner, som utskrifvits etter vapenstilleståndets afslutande, men dessförinnan trädt 1 kratt, kunna indrifvas, och slutligen om kontributioner kunna under sjelfva vapenhvilan påläggas. Lord Russel förklarade sig ej kunna gå in på lord Ellenboroughs motivering, emedan det åligger honom, att försöka uppnå en öfverenskommelse, som kan leda till fred. Sjelf va frågorna trodde han sig dock kunna besvara utan något brott mot den regel, som han förut unngfalll naml att han aj vill sn.