lade ut under HUrr:t och Kanonsalut, oDvVIIken gafs i likhet med hvad som skedde vid ankomsten. Thor kommer att förblifva amiralskeppet under hertigens vistande på eskadern. Under natten har Thor legat för ankar vid Nya Vartvet. I dag kl. 7 på morgonen skulle II. K. H. begilva sig ut till eskadern. Åuglartygen Wadstena och Byelfven ämnade vid samma tid göra lustresor till akesjord Sverige-Norge. I går var det d. 17:de maj, en dag hvilken i vårt broderland firas på det högtidligaste sätt, emedan detsamma på den dagen kom i åtnjutande at den kon stitution, som blef borgen för dess nationala oafhängighet och löftet om dess vidare utveckling på frihetens väg. En blick tillbaka på den tid, som sedan dess förrunnit, företer, i trots af några strömoln och skuggor, en för vännerna af Nordens enhet i det hela glädjande anblick. Det kan ej af någon förnekas, att svenskens och norrmannens hjertan klappa allt mera harmoniskt, att deras händer allt oftare söka hvarandra, att deras åsigter börja städse bli mer och mer med hvarandra öfverensstämmande, att deras intressen med hvarje dag bli mera gemensamma och önskningarne om deras realiserande derföre äfven mera enstämmiga. Kortligen, vi känna oss på båda sidor om Kölens bergsrygg allt mera solida riska och inse med hvarje stund bättre, att bådas lif och sjelfständighet är vilkoret för hvarderas enskilda existens och oberoende; att vi äro tvenne folk, men ändock ett, ty det ena skulle utan det andra ej vara den nation, som det är. Detta medvetande är tidens bibringande vinst, det är seklets skörd, det är, med ett ord, en erfarenhetssats, som ej mera kan motstridas. Vare det långt ifrån oss att vilja säga, det målet ännu är nådt, att ingenting mera återstår för att kunna utropa: den skandinaviska halfön är en och odelbar! Men hvad som ännu brister i de båda folkens sammangjutning, hvartdera med sin egen sjelfständighetsgrund, skall tiden säkert fullkomna och utföra. Men folkens lif förutsätter som vilkor ständigt framåtskridande, oafbruten utveckling på frihetens väg. Det är ej allenast i det gamla Sverige, som hinder måste öfvervinnas, gärden nedbrytas och grindarne på den allmänna utvecklingens sarväg borttagas, för ati det skall kunna bevara sin sjelfständighet och bestå i den. Äfven Norge har inom sig ej ringa ting att omgöra och förändra. Det är visserligen en sanning, att Norge eger en demokratisk konstitution, till hvilken så länder kunna uppvisa ett motstycke. Men en sannt demokratisk frihet fordrar, att ingen klass skall vara undertryckt under den andra att allas rätt skall vara förenad med allas så kerhet. Vi vilja ej hår närmare inlåta oss på denna Norges litsfråga, detta vilkor för dess fortfarande besittning af en sann och sansad frihet — men kunna ej, vid en återblick på det halfsekel som gått till ända sedan Norge kom i åtnjutande af den konstitution, för hvars skull det i går tände sina tusentals lusteldar, undertrycka den önskan, att slutstenen i denna samma konstitution måtte snarast möjligt bli lagd genom ett mera rättvist uppskattande af den bildade medelklassens (le tiers åtat) vigt och betydelse för det moderna samfundet i dess lagenliga och lugna utveckling. Dock, den tiden är, vi hoppas och tro oss veta det, ej långt aflägsen. De röster inom vårt vestra broderland, som i detta hänseende fordra rättvisa, bli ständigt flera och starkare, och — vi ega skäl att tro det — usla partisplittringar skola ej grumla frihetens harmoniska enhet hos Norges sanna sosterlandsvänner. Då vi emellertid sålunda på båda sidor om Kölen medgifva sanningen i tillvaron af ömsesidiga brister i våra inre förhållanden; då vi bådastädes allvarligt sträfva efter deras undanrödjande, och då vi båda hafva i Nordens enhet och styrka målet, vilkoret och löftet för framtida existens och sjelsständighet, samt åfven allvarligt sträfva efter detta måls nående — då tillhör ju oss framtiden. En tanke må dock egnas den tredje brodren, han som tillhör familjen. Han har närmast för sin egen skull redan utkämpat en blodig kamp, å hvilken ännu intet verkligt slut blifvit. Denna hans kamp har varit en förpostkamp för Nordens frihet — det är Sveriges-Norges nesa, att hittills endast deras folk insett och uttalat detta. När skall den 17:de maj rundas, då svensk-norska folkens vilja är en befallning för en samvetsgrann regering? Göteborgs IIandtverksskola. Vid allmåinna årssammankomsten sistl. lördag uplästes revisionsberättelsen om granskningen at handtverksskolans räkenskaper och förvaltning under sistl. år. Åt denna berättelse framgick, alt skolans fond vid årets början utgjorde 15,632 rdr 41 öre och inkomsterna under året (räntor, uttaxerade medel etc.) uppgått till 2,221 och 43 öre; tillhopa 17,853 och 84 öre.