ge den närvarande spänningen i situationen ännu råder. Thiers räknade icke synnerligt på den mexicanska skadeersättningen och man kunde enligt hans åsigt ej på fullt allvar beSära af den lagstiftande församlingen, att denna skulle tro derpå. I slutet af sitt tal sökte Thiers angifva medlet till att rädda Frankrike ur den finansiela knipan. Man borde, menade han, akta sig för ötverflödiga utgifter och förblifva i fred med Europa, så länge Frankrikes ära och anseende icke hotas. Frankrike, slutade Thiers, behöfver ej mera kriget, för att gifva näring åt sin efter dåd trängtande ande, det behöfver frihet i freden . . . Jag hoppas, att friheten — om kejsaren, hvilket jag icke betviflar, framhärdar i sin kloka politik, att skänka oss den så småningom — ekall genom sitt uppförande bevisa, att den icke förtjenar allt det onda, man säger om densamma. En betraktelse, hvars sanning j skolen medgifva och hvilken j säkerligen alla, liksom hela landet och jag sjelf, redan ofta gjort, är den: att om än friheten har alla de olägenheter, man tillägger den, blir det dock i hvarje fall mycket kostsamt, om man vill ersätta den med 7