sälttägets slut under Magne; och slutligen den tredje till närvarande dagar under Fould: de utländska expeditionernas — isynnerhet den mexicanska — period. Thiers medgaf, att 1852, 53 och 54 voro goda år; ordningen var återupprättad, företagsamhetsandan tog ny sart och de indirekta inkomsterna ökades med 100 mill. Men kejrardömet fäste väl mycket afseende vid maktens yttre glans. Det har förhöjt sina embetsmäns löner, och alldenstund sriheten tillsvidare ajournerats, måste sinnena inåt sysselsättas med storartade företag. Tal. sade sig intet ha att invända mot någotdera, dock böra de storartade arbetena ioke öfvorskrida gränsen mellan det nyttiga och det öfverflödiga, och de stora företagen icke gränsen mellan ett krig af verkligen nationalt intresse och ett krig, som endast går ut på att smickra den allmänna meningen. Redan år 1854 hade de extra utgifterna stigit från 1,374 mill. till 1,474 mill., statskulden ökats med 8 mill. räntor, dotationerna med 28 mill., civillistan med 25 mill., utgifterna till statsrådet, presterskapet, prefekterna 0. 8. v. med 12 mill, till de högre militära besattningarne med 11 mill. o. s. v., inalles en tillökning af 100 mill., hvilket likväl då ännu betäcktes dermed, att inkomsterna stigit i samma grad. Vid den tiden började Krimkriget med sina oerhörda utgifter, öfver hvilka Thiers dock icke klagade, emedan det enligt hans öfvertygelse var af stora och gagneliga följder för Frankrikes politik och makt, emedan det sprängde den gamla europeiska koalitionen. Då var Magne finansminister, och Thiers drog icke i betänkande, att i hög grad prisa hans finanssystem och statsförvaltning, anmärkande, att han tillhörde den gamla goda skolan. Men efter det ryska kriget kom det italienska, handelsfördraget med England, den syriska expeditionen, den kinesiska expeditionen och slutligen dekretet af d. 24 nov., hvilket befriade Magne från bördan af finansernas förvaltning. Dermed slutades den andra perioden. Under Krimkriget hade budgeten uppgått till 2,400 mill., under det italienska fälttåget till 2,217 mill,, och då efter ett sådant krigs slut en minskning inträder af 400 till 500 mill. årliga utgifter, då känner man sig fullkomligt belåten och tänker icke mera på tidigare lägre budgeter. Man föreslår stora arbeten, och sålunda kom man efter Krimkriget till en fredsbudget å 1,800 och etter det italienska fälttåget till en fredsbudget å 200 mill. Samtidigt härmed afskaffades tilläggsbevillningarne, mot hvilka Thiers ej ansåg sig ha så mycket att invända, som flertalet af hans kolleger inom lagstiftande kåren. Thiers genomgick derpå de olika reformerna i den Fouldska finansperioden, hvilken han på intet sätt ansåg sig kunna egna sitt bifall. Oaktadt afskaffandet af de utomordentliga bevillningarne, hade man under Fould kommit till en budget af 2,300 mill., således 200 millioner mer än under Magne, eller blott 100 mill. mindre än under Krimkriget! Efter ett kort afbrott öfvergick tal. till att undersöka, huru man i allmänhet kommit från en budget å 1,500 mill. till en budget å 2,300 mill. Han jemförde till detta ändamål de enskilda posterna i 1851 års budget med den föreliggande budgeten af 1865. Statsskulden uppgick år 1851 till 398 mill. räntor; år 1865 uppgår den till 699 mill., således 301 mill. mera i räntor. Emot år 1851 har justitieministeriet för 1865 en ökad utgift af 6, kultusministeriet af 6, utrikesaf 5, undervisningsaf 4, inrikesaf 64, krigsaf 71 och marinministeriet af 56 mill. Utkräfningen af skatterna kostar 134 mill. årligen. Kortligen i det hela taget har budgeten för 1865, jemförd med budgeten för 1851, erhållit en tillökning af 636 millioner. Thiers öfvergick nu till en kritik af de enskilda posterna och fann de största utgifterna ligga i departementsbudgeterna för uttörandet af de s. k. underverken i Paris och Frankrikes öfriga stora städer. Paris budget har stigit från 50 till 150 mill. och står i sinansielt hänseende på samma grad som ett konungarike af andra eller tredje rangen. Paris har nu sin konsoliderade och sin sväfvande skuld alldeles som en stormakt. Bordeaux, som förr var den förnuftigaste stad i Frankrike, har ökat sin budget från 2,700,000 fres till 5,000,000 fres; Lille från 1,700,000 (år 1860) till 7,400,000 fres o. s. v. Marseille, som 1852 hade en budget af 7,200,000 fres, hade 1862, ehuru dock tillsvidare, en budget af 48 mill. fres. Det nya prefekturpalats, som bygges i Marseille, kostar redan nu 8,500,000 fres och skall, innan det blir fullbordadt och möbleradt, ha kostat 12 å 14 mill. fros. I afseende på krigsoch marinbudgetens