IIr Ameen talade om huru många kloka och sanna ord som pa ena sidan blifvit sagda, men sann sig likväl icke deraf fullt föranlåten att ösfverga från den andra. Det beslut, som i denna sak sattades borde ega en moralisk, storhet som imponerade. Ett så vant resultat kunde blott vinnas genom en fullständig enhällighet bland stadsfullmäktige; men då man ej egde utsigt att kunna ästadkomma en dylik enighet, borde man dröja med att vidtaga förändringen. Tal. biträdde dersore hr Philipssons förslag. Hr Wickman ansåg att tiden ännu ej vore mogen för fattandet af ett beslut, sådant som det hr Berger föreslagit. Ett bevis derpa vore, att rikets ständer, som mycket och djupt diskuterat frågan, icke ansett sig kunna afgöra den, utan öfverlemnat detta åt hvarje kommun. Göteborg vore en stor stad, hvars förhållanden vore helt olika med en mängd mindre städer, i hvilka ett beslut af så stor vigt lättare kunde fattas utan betydlig risk. Fruktade att inskränkning af utskänkningen skulle leda till hemligt superi och lonnkrögeri. Missnöjet bland den stora allmänheten borde ej heller förbises eller aktas ringa. Instämde derföre med hr Philipsson. Hr J. J. Dickson hade befunvit sig mycket villrådig, då han såsom ledamot i beredningen deltog i densammas öfverläggningar. Tal. hade nemligen funnit hela olämpligheten af att genom restriktioner, som ligga band på alla, söka håfva missbruk, till hvilka kanske blott en bland hundrade gör sig saker. Tal. hade dessutom väl insett det olämpliga i att göra skilnad emellan den ena samhällsklassen och den andra. Under dagens förhandlingar hade talarens äsigter blifvit i dessa hånscenden fullkomligt stadgade, hvilket föranledde honom att nu obetingadt understödja hr Bergers (ursprungligen hr Fleetwoods) förslag. Hr Dickson trodde dock ej att man genom detta förslag skulle återvinna några supare till nykterheten. Dylika omvändelser voro så sällsynta att de i sjelfva verket betraktades som underverk. Men en bättring för framtiden vore hvad man af förslaget kunde hoppas. Helt visst hade den yngre generation, som genom goda skolor o. s. v. hunnit längre än medelalders personer bland arbetsklassen, i allmänhet reda på hvad som inom stadsfullmäktige nu tilldroge sig. Hvad skulle de väl säga om förslaget mot bränvinsutskänkningen fölle. Blott genom frågans upptagande hade stadslullmäktige mot denna iklädt sig en förbindelse att genomföra förslaget. — Depna generation skall säkerligen ej söka åtkomma bränvinet på alla de vägar som den gamle suparen letar upp det; och det vore derföre likgiltigt i afseende på den senare, men af gagn för den förra om förslaget ginge igenom. Hr heutershiold anmärkte att det varit fiuktan för lagöfverträdelser som föranledt hans och hr Edvard Melins reservation. Der man nu dricker punsch skulle man i stället dricka champagne, eller kanske punsch ur champagneglas. Man kunde lätt finna hvilken inverkan detta skulle ha på moraliteten. Hr Hedlund ville ännu mera betona hr Wickmans erinran om att stifta en lag som går folkets rättskänsla i förväg. En af Sveriges största, nu aflidne jurister, hade med afseende härpå yttrat, attintet är farligare än om jurister sattes att stifta lagar. De göra det nemligen utan att sätta sig in i folkets gällande rättsbegrepp. Drakoniska lagar äro ej lämpliga i detta afseende, detta har exemplet i England bevisat. — Man hade stött sig vid att tal. yttrat det man borde fästa afseende vid allmänna opinionen. Detta hade han gjort emedan han ansett, att man borde visa aktning för densamma. Hr Berger trodde att vi vore fullmogna för ett beslut i den syftning hans förslag afsäg. Det är ej onödigt att stifta lagar mot mord och dråp, fastän dessa brott ej derigenom förekommas. Samma vore förhållandet med dryckenskapen. Hr Blomstrand ville framhålla att allmänhetens mening ej kunde på annat sätt ådagaläggas än genom den som hystes af dess representanters, då dessa handlade efter hvad deras samvete bjöd dem. Hr Philipsson anmärkte att man genom att antaga hr Bergers förslag skulle återvänga till det tillstånd som egde rum för 15 3 20 år sedan härstädes. Den som följt med den tidens rus-annaler visste att syllerjet då den tiden var vida större än nu. Visserligen var det då tillåtet att begagna bränvin då man åt, men excesser föreföllo icke heller under måltiderna. Hvad man, och detta med skäl då för tiden, klagade öfver, var att författningen, som förbjöd utskänkning, gäckades. Om man nu antoge det ifrågavarande förslaget skulle en betydligt större polisstyrka behöfvas för att öfvervaka stadgans efterlefnad. Den vanliga polisstyrkan skulle deremot vara tillräcklig för att öfvervaka dem som utskänka spirituosa, så att de uppfylla sin skyldighet att ej utlemna bränvin till dem som synbarligen äro öfverlastade. På restaurationer såge man mera sällan öfverlastade personer. Detta berodde troligen till en del derpå, att värdarne derstädes bättre uppfyllde besagde skyldigheter. Sedan diskussionen förklarats slutad, anställdes omröstning, hvarvid hr Bergers förslag föll med 22 röster mot 15. Hr Philipssons förslag antogs derefter, såsom igår nämndes, sedan man likväl förut i enlighet med hrr Reuterskiölds och Melins förslag uttalat önskvärdheten deraf att utskänkningställen på aftnarne före sönoch helgdagar stängdes tidigare än nu är fallet. Borgare-ed aflades sistl. gårdag inför magistraten af konditorn Mauritz Rubenson och handl. Ludv. Meyer. Telegrasledningen till Nya Varfvet. Intendenten vid elektr. telegrafverket, major Åkrell, har under senaste dagarne besökt vår stad, för att anordna anläggningon af den beslutade elektriska telegrafledningen till Nya Vartvet, hvilken ofördröjligen kommer att upprättas samt längre ut åt skärgården suppleras at de gamla optiska telegraferna. Ångf. Uddevalla kommer i dessa dagar att intagas å slipen på Lindholmen för att målas och utstyras för sina sommarresor. Fartyget blir troligen omkr. slutet af månaden tärdigt att åter intaga sina turer. ngi. Marstrand kommer att under innev. sommar liksom förl. år göra dagliga resor häremellan och Marstrand, hvarvid af