Rörande preussarnes banditmessiga sramsart i Jutland skrifves i ett enskildt bref från Randers af d. 3 d:s följande: Dagen efter deras ankomst hit begärde preussarne af staden 100, 000 rdr (danskt); det kunde vi naturligtvis icke gå in på, och följden blef den att det härvarande gardesregementet Elisabeth plundrade och röfvade på det våldsammaste. En mängd borgare ha de också släpat bort härifrån (borgmästaren, kanslirådet Elmqvist, handl. Herfordt, Ankerstjerne, M. Simon, J. P. Hjersing m. fl.) andra (handl. Krogsgaard och apotekaren Köster, två af stadens rikaste invänare samt rädmän) äro ännu arresterade och deras öde obestämdt. I alla manufakturbodar ha preussarne utan vidare omständigheter försett sig med hvad de kunnat behöfva. Hvad slutet skall bli på allt detta är icke lätt att säga, men underligt ser det ut. I Mariager utskrefvo de 4,000 rbdr och då icke mera än 1,000 kunde ihopskrapas bortförde de fullmäktig Brask, juris kand. Linddahl, apotekaren och 4 andra borgare, hvilka blifvit skickade söder ut. Samma öde ha äfven träffat personer från Hobro. Här i staden ha de i dag röfvat 171 hästar, så att endast ett halftjog gamla, värdelösa krakar återstå oss. Det är ett ädelt och vackert sätt att föra krig, som preussiska kungen och Bismarck må försvara! Manskapet drar sig också för detta röfvaretåg, hvilket ingalunda är i deras smak, ty deras bedrifter inskränka sig icke allenast till staden, utan de måste äfven draga omkring i hela trakten och röfva, hvad de kunna få fatt i. Här är en beständig röra. Trupper komma och gå oupphörligt. Från Veile skrifves i ett enskildt bref at d. 2 Maj: I fredags, samtidigt med underrättelsen om Fredericias utrymmande, utkom general Wrangels utskrifning (ödpna bref) på 50,000 rbdr, för staden Veile att utbetala senast i går kl. 4 e. m. Medlemmarne af magistraten, hvilka blifvit förbjudna att lemna staden och hvilkas bostäder voro uppskrifna samlades i går och afgäfvo det svaret -att de begärda penningarne omöjligen kunde anskaffas. Derpå begärde Wrangel en förteckning på de personer inom staden på hvilka beloppet kunde utbetalas, hvilken lista skulle vara färdig idag kl. 12, men svaret afgafs straxt och lydde naturligtvis på Nej. Derpå förklarade placemajoren (mycket artigt och höfligt) att det gjorde honom ondt, men att han måste uppfylla sin pligt och den bestod deruti att pro prima hrr medlemmar af magistraten fingo tillsvidare stanna qvar der de befunno sig (i rådhuset) och pro secundo att beslag skulle läggas på all den egendom, man kunde komma öfver, isynnerhet på varulagerna i butikerna och dermed slutades underhandlingarne. Emellertid frigafs borgmästaren jemte konsul Möller af det skäl att de icke voro fastighetsegare, hvaremot kronofogden samt konsul Linnemann jemte ännu en tredje person, hvilka ansågos vara mycket rika, arresterades. Linnemann blef doek sedermera. frigifven på grund af att han var konsul. Nu började plundringen. Kl. 4 blefvo flera gator afspärrade och personer som voro utomhus kunde först sent på aftonen inkomma till sina hem. Derefter blefvo handl. Warburgs, Sörensens och Holms butiker tagna i beslag i konungens af Preussen namn och omgifna med vakt. Alltsammans dröjde ett par timmar och man höll just på med butiken n:o 4, då plundringen upphörde emedan kontraorder anländt från general Wrangel. Från kl. 5 i dag på morgonen ha 200 vagnar hållit utanför staden, afsedda till varornas transport. Under det att beslaget pågick, såg jag magistraten i Horsens färdas härigenom för att föras söderut. Medlemmarne af vår magistrat fingo nu tillåtelse till att, eskorterade af en gardist, begifva sig till sina hem för att packa in några småsaker, men skulle derefter infinna sig i konsul Linnemans hus, hvarest de bevakades under hela natten, hvarefter de i morse kl. 17, eskorterade af soldater med skarpladdade gevär, fördes söderut och fingo den trösten med sig på resan att under deras bortovaro skulle deras hus få vidkännas dubbel inqvartering. Våra käcka representanter svarade endast Gör som ni behagar, kunde vi sätta oss till motvärn. gjorde vi det gerna. I dag påstås det att preussarne tänka försöka att pressa ut penningar af bönderna i byarne häromkring.