Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Till poliskammaren hade igär blifvit inställd en hustru Johanna Kronsell, såsom skäligen misstänkt för att från pigan Maria Andersson ha stulit diverse klädespersedlar bestående af klädningar, underkjortlar, linnen, halsdukar, förkläden, schalar och dessutom en tandborste och en psalmbok. Dessa effekter voro förvarade på en med hänglås tillstängd vind. Den 5 dis på morgonen befanns låset vara uppbrutet och ofvan anförde artiklar försvunna. Man hade ingen spaning på tjufven förrän i thorsdags då Maria Andersson händelsevis i en af allerna mötte en qvinna, uppsträckt i ett af hennes förkläden äfvensom försedd mad en hufvudduk som egde märkvärdig likhet med en af dem som Maria förlorat. En i närheten posterande poliskonstapel blef underrättad om saken och hustru Kronsell togs i förvar, allt under de ifrigaste protester af henne, som en gifmild natur försett med mer än vanligt godt munläder. Vid anställd visitation hos Kronsell befanns hon äfven inneha några linnepersedlar, tillhörande Maria Anderssons matmoder, hvilken således äfven blifvit bestulen af den anklagade. Deremot saknades de flesta af de saker som Maria Andersson förlorat. Vid förhöret i poliskammaren i går om saken befanns Kronsell vara samma person som för någon tid sedan stått anklagad för stöld af en klädning, hvilken varit uthängd för att torka. Vid detta förra tillfälle framställde hon en rörande historia om huruledes hon af en obarmhertig hyresvärd blifvit så hästigt utkastad att hon slagit pannan i en vägg och blef oklar och förbryllad i hjernan, hvadan hon icke visste hvad hon gjorde, då hon tillegnade sig klädningen. På grund deraf)! att hon hade tvenne yngre barn att sköta, undslapp hon då att blifva häktad. — Denna gång hade hon äfven en romantiserad historia tillhands för att förklara sitt innehafvande af de stulna persedlarne. Hon hade, sade hon, begifvit sig att besöka ett sjukt barn som hon fått intaget på barnsjukhuset. Ett långt fruntimmer står i närheten af sjukhuset och väntar på henne. — Jag känner madam Kronsell till utseendet, skulle den okända mycket älskvärdt ha yttrat, och väntar af madams kända godhet att madam hjelper