Danmark. Underrättelserna från konferensen äro fortfarande temligen mysteriösa och det ena ryktet korsar det andra. Nu senast heter det, att äfven de neutrala makterna skulle, i strid mot hvad som förut af dem förklarats, ha antagit och uppställt som förslag till vapenhvila danskarnes utrymmande af Als och blockadens upphäfvande mot det att Jutland omedelbart utrymmes af de tyska trupperna. Då man ej kan fullt lita på de många stridiga tidningsuppgifterna i detta hänseende, torde det vara för tidigt, att fästa det afseende vid denna underrättelse, som dess vigt annars skulle kräfva. Vi inskränka oss derföre till att anföra några uttalanden ang. konferensen uti de i går efterm. ingångna engelska tidningarne. Sålunda säger Times för i torsdags: Medlemmarne af konferensen sammanträdde i går på förste skattkammarlordens embetsrum; men ringa framsteg gjordes i afseende å lösningen af de frågor, för hvilkas förhandlande de sammankommit. Ej ens den preliminära svårigheten för en vapenhvila hade blifvit undanröjd. De krigförande makternas representanter omottaga de neutrala makternas förslag under vilkor, att det skulle öfverlemnas till deras resp. regeringar, hvarefter konferensen ajournerades till nästa måndag, vid hvilken tid man hoppas att hofven i Wien och Berlin skola ha försett sina representanter med tillräckliga instruktioner. Emellertid torde man erinra sig, att ett praktiskt uppskof i fientligheterna erhållits, fastän ingen sormlig vapenhvila afslutats. Globe för i torsdags säger: Vi ha ej några gynnsamma resultater att meddela angående konferensens gårdagssammanträde. Förslaget om en vapenhvila är fortfarande helt enkelt ett oantaget förslag, eftersom ursäktandet för brist på instruktioner åter lämpligt användes som skäl för uppskjutandet af ett beslut angående denna fråga till nästa måndag (i går). De tyska regeringarnes föregående beteende förbjuder oss, att bli öfverraskade deraf, att konferensen återigen skiljts, utan att taga det första steget mot freden. Men fastän det ej kan öfverraska, måste det likväl djupt beklagas, emedan det är tydligt, att ett fortsättande af dylika ovärdiga undanflykter måste göra de allvarligaste följder oundvikliga. Men fastän vi af etikettsskäl kunna anse oss bundna att formelt tro på dessa förevänningar, böra vi dock så mycket som möjligt vakta oss för att uppskofvet begagnas till deras materiela fördel, af hvilka det begärts. Det är kändt, att i närvarande stund en österrikisk eskader befinner sig på väg till Östersjön. Vi bry oss ej om hvad som kan vara dess förklarande ändamål eller hvilka gränser, som kunna officielt angifvas för kryssningen. De tyska regeringarnes försäkringar och handlingar i denna sak hafva ej harmonierat med hvarandra på ett sätt, som tillåter oss antaga någon törsäkran för viss, och vi måste, så vidt vikunna, tillse, det intet steg tages, hvilket skulle göra det till en omöjlighet tör England, att förbli nöjdt med diplomatiska föreställningar. Den österrikiska eskaderns inlöpande i Östersjön skulle vara ett sådant steg, och vi glädja oss öfver, att kunna säga, det en del af kanalflottan skall tillse, att en dylik rörelse mot Danmarks förstöring ej göres. Ett par fartyg af kanalflottan hafva redan afgått, för att kryssa mellan Cuxhaven och Helgoland. I en artikel uti Times, hvari bladet söker tillbakavisa beskyllningar från Danmark mot England, att det senare i nödens stund öfvergifvit det förra, heter det bl. a., sedan anmärkningar gjorts mot Frankrike och Ryssland, derföre att dessa makter ej aktivt tagit Danmarks parti: Ej ens brödrarikena Sverige och Norge hafva visat någon synnerlig ifver i att vilja hjelpa. En trupp soldater eller en enda kanonbåt skulle ha varit af mera gagn för danskarne, än de vältaliga föredrag angående Skandinavien, som hållits för en folkförsamling i Stockholm, eller alla studentsånger om brödraskap. Svenskarne hafva alltigenom betett sig som en operakör, hvilken sjunger: Framåt! Flyn!, men aldrig rör sig ur stället. Då hvarken Frankrike, Ryssland eller Sverige gjort något, för att hjelpa England, slutar bladet, hvarföre skulle då England behöfva det? — Vi liknas således nu vid en demonstrerande operakör — hvad säger hr Manderström om detta?