gelse, riktad mot befälhafvaren å svenska ångf. Kronprinsessan Louise, kapt. Sylvander, hvilken anklagelse lyder, som följer: .1 Måndags (den 05 April) ankom hit öfver Malmö och Lybeck en dansk soldat, som lyckligen undgått den tyska fångenskapen. Det är vapenmästaren Sinding af 2:dra regementets 6: 3 kompani, Den 18 April blef han under stormen på skansarne skjuten genom skuldran, tagen till fånga och förd till Flensborg; i den täta trängsel, som var å stadens gator, vag han sig utväg att undkomma, fick, efter att hafva varit starkt utsatt för att anhållas, tillfälle att utbyta sin farliga uniform mot tunna civila kläder och fäktade sig nu med de få skillingar han egde fram till Lybeck. Här gick han ombord på det svenska ångfartyget Drottning Lovisa. Penningar hade han inga, men han erbjöd sitt ur i betalning för frakten, hvilket kaptenen dock icke ville gå in på, då han antog sig kunna få betalning af den danska regeringen. Det var en kall natt, och Sinding, som ännu gick med den första flyktiga förbindningen, al saret ansträngd och utmattad af flera dygns resa. vände sig till fartygets befälhafvare, för att få tillåtelse att tillbringa natten i salongen i stället för på det kalla däcket. Detta var icke någon dristig begäran af en sårad dansk soldat, undkommen ur fångenskapen, isynnerhet som det fanns mycket få passagerare ombord och salongen stod nästan alldeles tom. Men befälhafvaren, kaptenlöjtnant Sylvander, af den svenska marinen, afslog hans begäran; Sinding kunde kanske komma ned i lastrummet bland tunnor och lådor, men i salongen hade han intet att göra. Två danska resande, bofasta borgare här i staden hafva meddelat oss detta nästan otroliga drag af en sveusk officer; de tillägga, att den sårade icke fick så mycket som en varm dryck, icke ens ett täcke till låns att skydda sig mot nattfrosten. De erforo sjelfva först vid resans slut, att en sårad landsman varit ombord; i annat fall skulle de gjort allt för att lätta för honom resans besvärligheter. — Vapenmästaren Sinding är nu inlagd på ett lasarett; det har kommit kallbrand i hans sår, och det är sannolikt, att den väsendtliga orsaken härtill är nattresan med Drottning Lovisa, kaptenlöjtnant Sylvander. Vi väntade med oftentliggörandet af denna för kapt. Sylvander så graverande anklagelse, tills dess en förklaring å hans sida skulle blifva synlig. En sådan har han ock insändt till Dagbladet, hvilken tidning dock ej in extenso meddelar densamma, utan blott 1 sammandrag. Af detta sammandrag framgår, att de meddelanden, som gjorts tidn. af de begge danska resandena, motsägas i ett par punkter, neml. i dem, att den sårade skulle hafva tillbjudit sitt ur som säkerhet för betalningen samt att han skulle hafva bedt om plats i salongen, men att den afgifna förklaringen ej desto mindre bestyrker det väsentliga i klagomålet. Kapt. S. har mottagit ombord en ur fångenskapen undsluppen dansk, hvilken på femte dagen fick allvarsamma sår, och har, emedan den sårade flyktingen var, såsom det heter i kapt. S:s förklaring, mindre snygg., hänvisat honom till lastrummet, utan att vidare under hela resan se till honom eller gilva någon at besättningen tillsägelse att taga sig utaf honom samt ej tillbjudit honom den ringaste förfriskning, ehuru han visste att mannen hade mycket litet penningar. Från Skara skrifves d. 7 d:s: Ehurn vi nu äro inne i Maj fortfar likväl kölden att vara sträng. Hvarje natt fryser vattnet till is och en och annan morgon har marken befunnits alldeles hvit af frost. Detta är just inga glädjande företeelser, och man börjar befara, att om väderleken fortfar på detta sätt ännu en 14 dagar den utsådda säden icke ens kommer upp. Karnavalsfest i Wenersborg. I LTidning för Wenersborgs stad och län för d. 6 d:s läses följande litliga beskrifning: Några af stadens unga herrar hade bestämt sig för att med ett litet karnavalsupptåg fira den 1:ste maj; men hagelskurar och snö gjorde denna dag så föga vårlik, att den unga Flora icke ville riskera sin blomstertoalett för Bores kylande flägt. Den beramade vårfesten, gynnad af en mild och vacker väderlek, egde i stället rum i går eftermiddag, då vid pass kl. 5 det festliga tåget satte sig i rörelse från hotel Victoria i följande ordning: 1:o Pierrot med sin maka, båda till häst. 2:o Flora i hvit skrud med en frisk blomsterkrans på hufvudet, ett stort förgyldt och med blommor sylut ymnighetshorn vid barmen, körd i vagn af en herdinna i blomsterdrägt och en herde med blomsterstafven i handen. 3:o Danmark med gyllene hjelm på hufvudet, dannebrogsstandaret i handen och betäckt af en karta, hvarå endast Jutland var synligt; Holstein hade den breavid henne sittande ÅAugustenborgaren lagt händerna på, och gubben Wrangel syntes sysselsatt att stoppa Slesvig i sin ficka. Gruppen kördes af Knutitskoj med ryska straffverktyget i handen och S:t Andreas-korset på bröstet. 4:o John Bull och Sflnxen, den förre i sin bekanta drägt och stora polisonger, den senare lätt igenkänlig på den historiska hatten. Vagnen kördes af tkonferensen, representerad af Preussens, Englands, Danmarks och Sveriges respektive staters ombud. 5:o Penningbristen i Kan ohamigses öfvarhänga med an I. na bestä