Ligenarnes Konungk). Roman af Ponson du Ierrail. Den gamla qvinnan vaknade ånyo, men hon fick ej tid att skrika. En kraftig hand grep henne i strupen, en dolk sattes intill hennes bröst och en röst hviskade i hennes öra: — Tig, om du vill lefva. Förskräckelsen förlamade henne; hon tänkte ej på att försvara sig. Golfvet fortfor att knarra under försigtiga steg, och miss Ellen vaknade i sin ordning. — Kom in, Betsy, ropade hon. Betsy (det var guvernantens namn) svarade icke. Miss Ellen hoppade ur sängen och tog sin tillflykt mellan den och väggen: hon hade sett en mörk skeppnad, svartare än mörkret, som omgaf den, närma sig. Sir Robert Waldens pupill hade från sitt zigenarursprung en förvånande kallblodighet. Under det den svarta gestalten gick fram mot sängen, erinrade hon sig att hon hade en pistol upphängd öfver sin hufvudgärd. Att fatta den, sigta och fyra af var för miss Ellen ett ögonblicks verk. Skottet följdes af ett smärtans skri. Den svarta gestalten föll ned på golf