Fran Utlandet. Angående konferensen skrifver parisertidnigen Patrie för d. 27 april följande: Främmande brefskrifvare hafva under de sista dagarne påstått, att den mellan England och Frankrike återställda enigheten skulle kunna drifva dessa tvenne makter ända derhän, att med vapenmakt fordra antagandet af det förslag till vapenhvila, som underställts de befullmäktigade vid londonerkonferensen. Vi hafva ej trott oss böra påpeka allt det osannolika i ett dylikt påstående. Behöfde man väl säga, att Frankrike, som dittills så klokt bevarat hela sin handlingsfrihet, icke gerna kunde ha bundit sig, för att återupprätta de af England begångna fel? Behöfde man försäkra att ett förslag till vapenhvila ej kunde för Frankrike vara något tillfälle till en intervention, som England vägrat, då det ännu fanns tid, att förhindra de olyckor, för hvilka Danmark ännu i dag är offer? Händelserna sjelfva skola snart fullkomligt dementera dessa påståenden. Vi erfara från London, att det från kabinettet i S:t James utgångna förslaget till vapenhvila blifvit förkastadt, d. v. s. hänvisadt till närmare granskning af kabinetterna. Detta uppskofsmedel tillintetgör således genast lord Palmerstons politik. Huru skulle man nu kunna antaga, att Frankrike skulle vilja tillrättavisa denna vägran af de krigförande makterna och ansluta sig till den svaga önskan att handla energiskt, som man förmodar finnes hos kabinettet i S:t James? Franska regeringen bör nu säga sig sjelf, hvad den allmänna meningen säger helt högt, neml. att alla de olyckor, som träffa Danmark, äro ett verk af S:t James-kabinettets vacklande politik, och att det ej tillhör Frankrike att återupprätta Englands fel. egeringen bör öfverensstämma med alla