Då nu grefve Manderström tillika öppet medgifver, att grefve Hamilton äfven senare i viss mån haft skäl, att förespegla danska regeringen, det han hvarje dag väntade instruktioner för alliansens undertecknande, visar detta, att svenska regeringen då ännu icke vågade öppet draga sig tillbaka, sannolikt under bördan af den moraliska förpligtelse, som ålåg henne, alldenstund danska regeringen, i trots af alla hotande eventualiteter, gått framåt på den bana, med hvilken svenska regeringen ej allenast sympatiserade, utan den hon ätven tillrådt och gillat. Hvad var närmaste anledningen till att hon vågade kasta af masken och, fastän kriget hotade, draga sig tillbaka samt lemna den ensamma brodren i sticket mot öfvermakten? Det har officielt hetat, att augustenborgarens arssanspräk skulle rubbat Sveriges ståndpunkt till saken och gjort frågan från dansk tysk till europeisk. Detta kan ej vara annat än ett blott diplomatiskt talesätt; ty de inledda alliansförhandlingarne afsågo bestämdt Slesvigska gränsens skyddande, och de båda makter, som kränkt denna gräns, Preussen och Österrike, hafva ingalunda godkänt augustenborgarens anspråk, hvilka de tvärtom förkasit. De inryckte som fiender i Slesvig, end al dansk-tyska skäl, eller med föregifvan: de af att tvinga Danmark till att hålla vissa löften; och det var just för att möta ett inryckande af detta skäl, som alliansen var ämnad. Om än Sverige kan ursäktas, derföre utt det icke redan i krigets början stått vid