I Köpenhamn hölls i lördags ett starkt besökt folkmöte, för att fatta beslut om en tillämnad adress till italienska folket. På inbjudarnes vägnar tog redaktör Rimestad till ordet, Vi strida, sade han, på lif och död mot en öfverlägsen fiende för vår nationalitet och vår frihet. Europa har låtit oss stå ensamma, men det fria italienska folket har följt oss med intresse; detta visa de italienska tidningarne oss dagligen, och i dessa äro de bästa välönskningar uttalade för oss (bravo!). Det finnes folk, som stå oss närmare, och vi hafva med glädje sitt hän till dem, men vi hafva med smärta funnit, att det dröjsr länge, innan hjelpen kommer. Vi ha kloka, rika och raska tränder i England, men det är ännu icke tal om att de skola hjelpa oss, lika litet som Frankrikes kejsare, som dock kanske har lust dertill. Italiens ställning är deremot lika med vår ; våra dödsfiender äro äfven Italiens. Friheten i Italien är en nagel i ögat på Österrike, liksom den är det för Bismarck och junkerpartiet Chör!). Vi beundra ej allenast Italien som konstens fädernesland, utan vi äro med dubbelt intresse knutna vid detta land, emedan italienarne, då de bekämpa sin dödsfiende, äfven bekämpa vår. Vi följa derföre med lifligt intresse Italiens fria folk, och vi hafva derföre velat ställa några mäktiga ord till detta folk. Vi hafva ännu icke erhållit någon hjelp från Europa i vår olika kamp med de tyska stormakterna, men en sådan skulle vi få, om Italien och Österrike komme i strid, ty då vore förtrollningen löst (bravo!).