qvar i hamnen ännu längt fram på förmiddagen följande dagen och då ingen syntes till på däcket, började folket på gården att ana oråd, hvarföre några af dem gingo ombord och öppnade luckan till plikten, då de möttes af en) bedröflig syn. Alla 3 af besättningen lågo i sina kojer utan tecken till lit och en döfvande atmosfer strömmade ut derifrån. En at dem, en ung gosse som låg rakt under luckan, hvarest det var något luttdrag, rörde likväl på sig, men de andra två ansågos för döda. Efter åtskilliga ansträngningar lyckades det dock till slut att återkalla både gossen och den ene af de båda äldre till lifvet, men den andre var och förblef död. Det upplystes sedermera att den döde, som var egare af båten och en äldre man, lagt fyrkol i kabyssen på aftonen, innan han gick till kojs, hvarjemte han tillsagt gossen, att när kolen voro utbrända skjuta spjellet och gå till kojs, hvilket äfven skedde. Denna olyckshändelse borde kunna tjena som ett varnande exempel för den ombord å mindre tartyg ganska ofta förekommande oförsigtigheten, att besättningen innan den går till hvila fyrar på i kaminen utan att tänka på, hvilka olycksbringande följder, som möjligen kunna häraf uppstå. Spektakel på spektakel. I Bohusläns Tidning för i förgår läses: Hr J. F. Smitt med sällskap började i söndags sina representationer å Uddevalla teater. Orkestern hade utfört barcarolen ur Den Stumman; Den ädelmodige soldaten, hr Smitt, hade hunnit få sitt vin fram på scenen, och hans käraste, värdshusvärdinnan Christine, fru Smitt, hade nätt och jemnt hunnit så sin helsningsapplåd af publiken samt gifva den ädelmodige soldaten besked om att hon icke kunde vara hans flamma — då publiken plötsligt började aflägsna sig. Skådespelarne stodo handsallna. alltflera rusade in på scenen, men orkester och publik sörsvunno: elden var lös och spektaklet slutadt för denna gång. En svensk Julia Pastrana. Tidningen Helsingen för d. 8 d:s berättar, att en bondhustru i Skogs socken samma vecka framfödt ett barn, hvars ansigte till hälften är svart och beväxt med hår, under det andra hälften har naturlig färg. Venstra handen är äfven svart och hårbeväxt. Barnet är föröfrigt välskapadt och friskt. Bäst att hälla sig till modersmalet. Det gamla oskicket att inblanda främmande ord i vårt språk tyckes taga alltmer fast rot hos allmogen. Att dylika utländska ord vanligen i det dagliga talet förvridas eller användas på orätt sätt är en mindre olägenhet, än att dylika uttryckssätt begagnas vid uppsättandet af offentliga handlingar, hvilka derigenom kunna bli föremål för tvist inför domstol. Ett bevis härpå är följande mål, hvilket Kristianstadsbladet berättar nyligen förevarit vid Östra Göinge häradsrätt: Enkan efter en hemmansåbo i Karhult at Onsby socken var instämd för testamentsbrott; hennes aflidne man, som testamenterat henne sin efterlemnade egendom, såväl lös som fast, hade begagnat uttrycket dispositionsrätt; detta gat mannens slägtingar anledning, då enkan sedermera försålde hemmanet, att instämma henne till häradsrätten, emedan enligt deras förmenande, uttrycket dispositionsrätt endast afsåg nyttjandeoch brukningsrätt. men på intet sätt eganderätt, eller rättighet att sörsälja hemmanet. Domaren sökte nu erhålla upplysaing om hvad man i orten vanligen förstår med dispositionsrätt och syntes allmänna meningen vara den, att dermed förstås full eganderätt. De vittnen, som varit närvarande vid tesiamentets uppsättande och som underskrifvit detsamma, intygade, att testamentsgilvarens egen afsigt varit att till hustrun öfverlåta eganderätten till hemmanet. Det torde således kunna antagas, att enkan, trots kärandernas påståenden, kommer att oqvald besitta den rätt, som synes hafva varit den aflidne mannens önskan att tillförsäkra henne. Svensk konstnärinna i utlandet. Den at oss häromdagen omtalade utmärkta pianisten, madame Brousart, hvilken gjort så stor furore i Brässel samt nu väntas till Stockholm, är född svenska samt heter i sig sjelf Ingeborg Starck. Hennes fader, sadelmakaren Starck. är bosatt i Petersburg, hvarest hon på storfurstinnan Marias af Leuchtenberg bekostnad erhållit sin musikaliska uppfostran. a 1 ör Ö33 —