Hvad som i deras berättelser förekom af vigt meddelas här nedan. Hustru Bothilda Borgstgöm bor i närheten af det nedbrunna huset. I hennes bostad hade en piga, kusin till Wallin och som bott hos honom några veckor samt ännu bodde qvar då eldsvådan inträffade, dagen efter densamma inkommit och frågat, om ingen sett till en draglåda, som vid tillfället bortkommit. På tillfrågan hvar denna draglåda haft sin plats hade hon svarat att den hört till hennes dragkista som stått i köket. Man hade fästat sig vid att dragkistan ej stått inne i boningsrummet, men denna omständighet tyckes vara af väl ringa vigt, så vida det ej kan ådagaläggas att besagde möbel blifvit utflyttad i köket kort före eldsvådan. Hvad Bothilda Borgström derefter hade att tillägga, var af större vigt. Hon hade nemligen till pigan Wallin yttrat: Det var väl att icke vinden låg åt vårt hus, ty då kunde lätt äfven detta uppbrunnit. Det såg i alla fall farligt ut, och många kunde blifvit olyckliga. IIärpå skulle Carolina Wallin svarat: Ja, har han gjort det, så får han aldrig mera ett lugnt samvete. Vi tyckte nog det vara underligt, att han icke ville gå och lägga sig på qvällen, utan satt uppe så länge och läste tidningen. Han yttrade att han ej kunde komma sig för att lägga sigs. Muraren J. A. Persson hade intet af vigt att berätta, utom att han, som tycktes stå på Wallins sida, icke bemärkt denne vara på något sätt underlig till humöret under sista tiden. För öfrigt hade han mycket, ehuru af ringa vigt, att berätta om den i förra referatet omnämnda kaminen — karminen som han kallade den — hvilken begagnats för att torka rummen. P. lärer väl hos en handlande ha yttrat, att han skulle kunna meddela vigtiga upplysningar om sammanhanget med branden. Men antingen nu detta yttrande blott var tomt munväder, eller P. icke ville ut med hvad han sagt sig ha att förkunna — alltnog. hans upplysningar inskränkte sig till de ofvananförda jemte några andra af lika liten vigt. wilh. Karolina Wallin påropades derefter. Hon hade bott några veckor hos sin kusin Wallin och dennes hustru samt i samma rum som de. Klockan strxt efter nio hade alla tre gått och lagt sig. Ljuset släcktes på samma gång. Hvad angår att andra uppgifvit, det de skulle varit vakna, kunde hon ej med full bestämdhet förneka detta, emedan klockan möjligen kunde ha gått orätt, men detta trodde hon dock ej ha varit fallet. Wallin hade ej senare på natten varit ute ur rummet. Hade han gått ut, kunde hon omöjligt ha undgått att vakna, emedan hon vore mycket lättsöfd. Det yttrande som Bothilda Borgström lagt henne i munnen hade hon aldrig haft, och kunde hon så mycket mindre ha sagt något sådant som det vore fullkomligt stridande mot sanna förhållandet. — Hvad angick den omtalta klockan på köksdörren hade hon ej observerat, om Wallin haft något att skaffa med densamma, eller att dess ljud dagen före eldsvådan blifvit förstummadt. y Hustru Wilhelmina Hallberg hade intet vidare att berätta än att Karolina Wallin vid ett tillfälle, då Hustru Hallberg yttrat att alla trodde det W. sjelf antändt sitt hus, svarat: Det kan ingen veta! Som några vidare upplysningar icke funnos att tillgå, hänvisades målet till Säfvedahls häradsrätt, på det att de nu upplysningsvis hörda personerna skulle komma att bli hörda på ed.