vationen för kanonen samt derpå nedskjuta platsen. En likadan beräkning kan företagas från Satterups kyrktorn. Sönderborg ligger således öppet och oskyddadt mot hvarje fientligt skott... Det är icke någon befästad stad, det veta äfven preussarne, som säkerligen hafva hvarje skans och hvarje battori uppskrifna och hvar dag kunna räkna dem uppe i det lilla titthål, der deras observationspost sitter i Satterups kyrktorn. Man behöfver dessutom icke kyrktornen, för att finna hvarandra. En dag stod en person vid qvarnen ofvanför slottet och fördref tiden med att se bortöfver till Broager, huru ifrigt och illa tyskarne sköto. På Broagerskansen stod vid samma tid en fientlig officer och kikade på oss. Officeren helsade, den andre gjorde detsamma, derefter lemnade liksom på gemensam öfverenskommelse hvardera sin plats. Alla de af oss anlagda batterierna vända sin front mot Dyppel, intet enda utaf dem har till ändamål att skydda staden; det är brohufvudet, det är ötvergången frågan gäller. Staden sjelf är för ögonblicket en tillfällighet, som ligger utom beräkningen; långa rader af dess hus hafva tillochmed rifvits ned. Ej heller har någon enda kanon från staden ännu lossat ett enda skott mot flenden, så att det hvarken kan vara tal om utmaning från vår sida eller repressalier. från hans. Det är derföre obestridligt, att preussarne genom detta andra bombardement, för hvilket de första gången ansågo sig böra sända ett ursäktande bud, hafva handlat i hög grad ohederligt och emot allt krigsbruk. Men hvad ha väl också humaniteten och det hederliga att göra med hela kriget, hafva icke våra fiender ständigt förstått, att lämpa dessa tvenne begrepp efter det som bäst öfverensstämde med deras egen fördel? Och: då vi nu till sist betrakta det resultat, för hvilket alla dessa privatbyggnader och värnlösa innevånares egendom blefvo förstörda, hvad är väl egentligen mycket? Hvilken verkan hafva siendens fyra eller femtusen granater och dessa annandags gäspande ansträngningar utöfvat Noga räknadt, tum för tum, är det i afton samma afstånd mellan len fientliga linien och våra skansar, som i lördags, före bombardementet. De hafva nu i venne månader legat utanför. Dyppel och kikat på oss, den ofta omtalade Spatziersahrt lurch Srhleswig har såldes ändock haft litet mderum.