såg Roger en vagn utan vapen och förspänd med två hästar. Den okände öppnade vagnsdörren och yttrade: — Stig uppRoger lydde och den okände tog plats vid hans sida. Klockan slog nu tolf i alla Londons tornur. Den okände tog tram ett silkesskärp ur sin ficka och sade till markisen: — Jag ämnar binda för era ögon. — Gör det! sade Roger. — Och ni skall svära att hvad helst må hända ej borttaga bindeln. — Jag svär det. bå Roger fått ögonen förbundna for vagnen af i rask fart. Den rullade framåt öfver en timma och på vissa stötar kunde markisen förstå att den ofta vände in på andra gator. Under vägen yttrade den maskerade mannen ej ett ord. Slutligen stannade vagnen. — Äro vi framme? frågade Roger. --Ja, svarade den okände. Han öppnade vagnsdörren, steg sjelf först ur och yttrade till markisen: — Tag min hand. I Roger steg ur vagnen och kände under sina fötter en sand, fin som den i en trädgårdsalle. Samtidigt hörde han bullret af vagnen som rullade bort och af en port som slöts igen efter honom. — Nu, sade den okände, kan ni borttaga er bindel. Roger ryckte bort bindeln som betäckt hans ögon och