sklubben. Det egna ändamålet med denna förening, den hemlighet hvarmed den omgaf sig, hade i högsta grad retat Rogers nyfikenhet och hänfört hans unga fantasi. Trogen den ed han aflagt, hade markisen ej för någon omtalat sin sammankomst med den maskerade mannen eller det möte han stämt med honom. Bolton hade varit hos honom under dagen, men ej gjort honom någon fråga. Markisen hade gått till Unityklubben klockan fem. Der hade man mycket talat om hans utmaning, men han var stum rörande detta ämne. Sedan hade han tillbragt aftonen hemma hos sig, i det hun räknade först timmarne och sedan minuterna ... I det ögonblick klockan slog tolf, öppnades dörren till sofrummet på samma sätt som föregående natt utan minsta buller. Den maskerade mannen sted på tröskeln. Han gjorde åt Roger ett tecken som ville säga: Kom! jag väntar er. Roger reste sig, tog sin kappa och värja och gick mot dörren. Till sin stora förvåning såg markisen den maskerade mannen gå genom antichambrån och ut i en korridor som I förde till en lönntrappa. — Se der en person, tänkte han, som lika bra som jag sjelf känner till hotell Asburthon. Trappan var alldeles mörk; likväl gick den maskerade förut med säkra steg ända till det sista trappsteget som sorde ut till hotellets trädgård. Kommen dit, tog han af in i en alle som ledde till en bakport. Roger följde honom steg för steg. Porten var öppen och utanför densamma