—ln— —— ag älskar särskilt att besöka landtpresterna. )et har blitvit en så naturlig sak för dessal rördnadsvärda män att se mig träda öfver leras tröskel och sitta ned vid deras bord, om om jag hade under åratal varit en medem af deras hus. Icke heller är deras gästria välkomsthelsning inskränkt till min person, itan äfven mina engelska vänner, hvilka jag sta för med mig, emottagas med samma hjertiga välvilja, som om de verkligen kommit i något plausibelt ärende eller fördes dit alnårot annat skäl än blott och bart tom nyfikenhet. Icke en skugga af öfverraskning ådagalägges huru stort än gästernas antal är eller hurn olämplig timman för besöket må vara; inga spörjsmål angående den möjliga orsaken till besöket. Ått komma direkte från London för att taga sin frukost hos en dansk Prediger förefaller värden som den naturligaste sak i verlden, Det finnes en förträfflig man af detta slag, presten i en välmående by omkring en engelsk mil nordost om Sönderborg, hvilken jag råkade på för omkring en månad sedan, då jag lik en irrande riddare helt simpelt steg in hos honom. Jag har allt sedan dess stått i det intimaste vänskapsförhållande till honom. Hvilken mängd af jordisk välsignelse har ej försynen hopat öfver denne evangeliets värdige förkunnare. Hvilken mängd af snygga, varma, beqvämt möblerade och elegant dekorerade rum, som gömma sig bakom den långa raden af små och låga, men klara och gladt solbelysta fönster under detta höga och tunga tak. Hvilken vacker samling af välinbundna böcker, hvilken mängd tidningar, hvilken ren och doftande atmoster i detta förtjusande bibliotek! Hvilket nät af skuggrika gångar i denna park, hvilken, så att säga, vildmark af blommor på dessa trädgårdsrabatter, hvilken herrlig utsigt från paviljongen i trädgården öfver Augustenborgerfjordens spegellika yta. Kan något annat jordiskt paradis jemföras med en dansk prestgård? Men kan på samma gång någon man, han må nu vara prest eller lekman, bättre förtjena himlens välsignelser än denne samme, förträfflige pastor Mayer! Rik, som han nu är, erinrar sig likväl folk den tid, då han var vida rikare och nästan ruinerade sig genom sin välgörenhet och gästfrihet emot manskap och officerare, då danska armåen under Slesvig-Iolsteinska kriget år 1849 låg i samma trakt som nu. Presterna i norra och mellersta Slesvig ha alltid visat sig lojala och patriotiska tillochmed gränsande till heroism, och ha följaktligen blifvit illa handterade af det anti-danska partiet. Herr Mayer må emellertid ha varit utsatt för förluster, det märks emellertid icke på honom. Han är omkring 50 år gammal, men det synes intet tecken till aftagande kraft i detta massiva, fyrkantiga anlete, i denna starkt byggda kropp, i detta glada lynne, denna stentorsröst. Om han ock: så äter sin middag endast i sällskap med sin hustru och sin syster — hela hans familj — sitter han likväl alltid vid ett bord stort nog och äfven dukadt för ett dussin gäster. Komme 10 eller 20 gäster — de bli inom några minuter lika väl andsängnade som om de varit väntade en hel vecka. Pastorn bjuder ej på några valda viner, några dyrbara rätter; allt är enkelt hos honom, — måttligt och dock rikligt. Om ni icke försmår hans hemmagjorda spaek, hans ärtsoppa och pudding, så kan ni ej må bättre på något annat ställe än ni gör här, och itall hvad ni hos er nästa söker är verkligt sannt menniskovärde, skall ni efter få timmar tillbragta i Ulkeböls prestgård begifva er derifrån mera nöjd med er sjelf och med hela ert slägte. Icke heller skall ni finna er mindre förtjust ifall händelsen för er till någon af hans församlingsboar, antingen det nu är till landtEEE EEE EET EEE es