zigenarnes Konung). Roman af Ponson du TerrailDen maskerade mannen stack dolken tillbaka i en slida af skinn som hängde kring hans hals och yttrade: — I morgon vid samma tid kommer jag och hemtar er för att föra er tillHermelinklubbenDen maskerade tog ett steg tillbaka. Roger ville ledsaga honom: — Följ mig icke, sade han; ni bör ej veta hvarken huru jag kommit eller huru jag aflägsnar mig. Han gick långsamt mot dörren, öppnade den och lemnade salongen. Roger lyssnade förgäfves: han hörde oj bullret af hans steg; ingenting hördes hvarken i trapporna eller på hotellets gård, och stora porten som brukade gnissla på sina gångjern öppnades icke. — Jag hade rätt, sade Roger för sjelf, i att detta mycket liknar en roman. Han gick till sängs utan biträde af sin kammartjenare. Följande morgon vid samma tid väntade markis Roger Asburthon med liflig otålighet budbäraren från Hermelin