började med girig nyfikenhet betrakta det ställe der I befann sig. Det var en rymlig plats, omgifven af stora murar s begränsade utsigten och här och der beväxt med lumm trän. En mängd hvita stenar med svarta kors på st med vissa mellanrum från hvarandra. Markisen befann på en kyrkogård. Så behjertad en man må vara kan ! ej utan att känna en viss hjertklappning plötsligt mid natten befinna sig på de dödas fält. — Detta var ett underligt ställe för ett möte, s han till sin ledsagare. Den okände svarade icke utan började gå fram mel grafvarne, alltid följd af markisen. Natten var tyst c kyrkogården så stor att Roger ej kunde sc ändan der Plötsligt stannade han och några svettdroppar perlade fr på hans panna. En hvit gestalt smög fram under g narnes svarta grenar. — Hvad är åt er? sade den marskerade mannen. — Såg ni ej? mumlade Roger i det han utsträc handen åt det håll der den hvita gestalten försvunnit. — Det var någon vålnad som tagit en promenamånskenet och återvände till sin graf, svarade den okän Om ni ir rädd, så låtom oss återvända. — Nej! svarade Roger, jag är hvarken rädd för lefvande eller döda. Han gick beslutsamt framåt. Framför honom var liten kulle med ett marmormonument som hade utseen af en familjegraf. 12. Å