— HH) VAA AA JVM 41142 ( ö —1— slungar sitt trotsiga manifest mot Ryssland. är ännu oupptäckt. Men, som sagdt, alldenstund gången af denna tragedi ej kan vara annat än enformig, har den på sista tiden icke mera intresserat så allmänt som under första akten. Det skulle emellertid vara högst oklokt, att förbise den omständigheten, att upproret med sommarens annalkande lätt kan antaga ännu större dimensioner än under förra året, då det lika mycket hotade ryska regeringens bestånd som Europas fred. År 1863 stod striden blott mellan Ryssland och Polen; nu kan den utveckla sig till en kamp mellan despotiam och konstitutionalism, mellan barbari och civilisation, mellan tvenne stora deö lar af det europeiska sastlandet. Den heliga alliansen består icke mera, säger man oss; men är det icke sällsamt, att vi nu se för) våra ögon samma händelser, som den ursprungligen hade till ändamål? Då Polen grep till vapen, gjorde Preussen ingen hemlighet af, att det kommit öfverens med Ryssland om att hjelpa till att uttrampa frihetens uppflammande gnistor. Österrike höll sig en tid i bahgrunden; men året var knappast slut, då wienerkabinettet slöt sig till sina forna förbundsvänners politik. I norra Europa se vi nu tillochmed spelas ett drama, hvilket skulle utan förutsättningen af en helig allians varal alldeles otänkbart. Danmarks demokratiska institutioner hade harmat Tysklands ledande makter, och vi se nu, huru en österrikiskpreussisk armå rensar halfön från danskarne, under det att genom ett märkligt sammanträffande Ryssland samtidigt koncentrerar stora truppmassor i Finland, för att injaga Sverige fruktan. Detta kan visserligen vara blott tillfalliga omständigheter; men om vi göra den upptäckten, att alla tre medlemmarne af den hel. alliansen skenbarligen samverka, för att frambringa sådana händelser, är det visserligen förlåtligt, om man anser det möjligt att den hel. alliansen åter trädt i kraft. D. 22 mars egde en mera betydande rörelse rum af frivilliga från Posen, hvilka ville in i konungariket. Försöket att komma in öfver gränsen gjordes samtidigt, kl. 3 på morgonen, i gränskretsarne Wreschen, Gnesen och Inowroclav, der frivilliga från andra kretsar redan de föregående dagarne inträffat och blifvit ingvarterade hos de polska godsegarne i afdelningar om 6 å 12 man. Den frivilliga skaran från kretsarne Schroda och Wreschen var starkast, och den lyckades kl. 8 på morgonen öfverskrida gränsen, sedan den under vägen ökats till en styrka af minst 200 man, hvaraf ; fotfolk och !(; ryttare. Som anförare för truppen nämnes en inspektor från provinsen Posen. Utmattad at den långa marschen, slog truppen kort efter middag läger i en skog mellan Slupce och Londek, men angreps här kl. omkring 3 af en rysk militärafdelning, bestående af 2 kompanier infanteri s och 60 kosacker, och sprängdes helt och hållet efter flera timmars förbittrad strid. Mer än 50 insurgenter lägo på valplatsen som döda eller sårade, 25 man togos tillfånga och de öfriga spridde sig i vild flykt, dels till Kasmierzskogen, och dels till preussiska gränsen, der de mottogos af de preussiska patrullerna, som antingen sköto ned dem eller togo dem till fånga. Friskaran från Inowroclaw, som endast var 80 man stark, hälften fotfolk och hälften kavalleri, föll redan vid Goplosjön i den preussiska militärens händer och blef på 15 man när tagen till fånga. Det förljudes ännu icke med någon bestämdhet, om schismen mellan kejsar Frans Josef af Österrike och erkehertig Maximilian ang. den senares afresa till Mexico ännu blifvit bilagd. Ett par wienerkorrespondenter säga, att den är det och att den mexicanska deputationen redan emottagits af erkehertigen. Men andra antyda, att någon uppgörelse svårligen skall komma till stånd. Att Napoleon ansett saken betänklig, finner man deraf, att han skickat ett särskildt ombud, för att medla mellan de båda furstliga anförvanterna. — Det finnes äfven de som tro, att bakom de hos allmänheten hvarandra korsande ryktena i detta fall dölja sig helt andra förhållanden och saker, hvilka man just genom ryktena velat dölja. De antaga, att mäktiga intressen gjort sig gällande, för att korsa kejsar Napoleons planer och tillfoga honom ett känbart nederlag, just då han smickrade sig med, att lyckligt hatva sluppit ifrån den mexicanska frågan, hvilken, förutom andra faror, som den medförde, äfven en lång tid hotat hans popularitet i Frankrike. Detta skulle då vara verkan af en ny och listig kombination af den heliga alliansens statsmän. Behandlad at dem som en mannekin, skulle erkehertigen, som är ärlig och rättfram, ha blossat upp och så schismen uppstått — få se nu, hvad utgången blir. Den franske för. Ampere, medlem af akademien, afled d. 27 mars. Han väckte för någon tid sedan etort uppseende genom sitt bekanta verk Lhistorie romaine å Romer, hvari han äfven skref en satir öfver det när