tan att falla i deras händer, kom henne att vända om. Men på ätervägen stötte hennes fot emot ett litet föremål som låg på marken. Miss Ellen lutade sig ned och igenkände en plånbok. Det var Jean de France som låtit den falla ur sin ficka, under det han höll miss Ellen om strupen och sökte tvinga henne säga hvar Cynthia var. Miss Ellen bemäktigade sig plånboken, återvände till hotellet och uppsteg i sitt rum utan att göra något buller. Der tände hon ett vaxljus och började granska zigenarkonungens plånbok. Den innehöll några ord skrifna med blyerts jå zigenarspråket, Topsys modersmål som hon aldrig glömt; hon kunde sålunda dechiffrera de underliga ord som voro skrifna på dessa blad; men dessa ord rörde saker som ej hade att göra med markis Roger och voro ej af något intresse för henne. Men hon studerade tåligt Jean de Francees långa och fasta stil, och sedan hon förskaffat sig en blyertspenna, tog hon ett stycke papper och började efterrapa denna stil, med en förfalskares ihärdighet och tålamod. Efter en timmas förlopp lösryckte hon ett rent blad ur plånboken och skref med fast hand den biljett vi sett framkomma till Simson. Härefter satte hon sig på sängen något orolig, rörande Lionels öde, men glad i sitt hjerta då hon tänkte att Jean de France var för alltid i hennes våld. Följande morgon, straxt innan det dagades, steg miss Ellen upp utan buller och gick att väcka en af de båda domestiker sir Robert Walden ställt till hennes förfogande. Denne man hade kommit hem sent på natten efter att ha qvarlemnat hinduqvinnan Dai-Natha och be