gan om en relativt mindre scen. Och säkert är, att få dramatiska företeelser på vår teater har eller kunnat väckt ett häremot svarande intresse i detta fall, isynnerhet som bolagets direktion gifvit åt uppsättningen en sådan prakt och omsorg som här varit förhållandet. Vi skulle här gerna velat undvika, att framställa några smärre anmärkningar, men det gäller äfven denna gång teaterns accessoirer, och vi kunna ej underlåta, att, så ofta tillfälle gitves, påpeka absurda förhållanden i denna väg; ty hvarje småsak är af vigt och isynnerhet då för öfrigt allt synes anlagdt på noggrannhet och pröfning. I första akten, som timar i Westerås domkyrka 1527 t. ex. förekommer i fonden en madonnabild, kring hvilken satts en modern, förgylld ram i (mirabile dictu!) rococostil. Hvem skulle väl kunna tro, att man i det råa Sverige på 1500-talet kände till barockstilen eller dess nya afart, de moderna kålbladen! Några oegentligheter lemna vi åsido. I afton gifves Dagen gryr! för tredje gången. RA —3ibT nn nn