Permanent landtbruksutstållnling har fr. o. m. d. 1 d:s i Halmstad anordnats, i enlighet med ett af Hallands läns hushållningssällskap fattadt beslut. Ett motstycke till Garibaldis engelsman. Bland den mängd af resande, hvilka infinna sig på Als och vid Dyppel samt utrustade med långa kikare och stora resväskor, vallfärda ut till skansarne, utmärker sig en engelsman dels för sin originela kostym men isynnerhet derigenom att han icke åtnöjer sig med att i klart väder och på en viss distans taga verken och striderna i ögonsigte. Hans yttre beskrifves sålunda: det är en blek och mycket spenslig herre, klädd i en ljusgul tätt åtsittande hjortlädersjacka med blanka knappar, gula, tätt åtsittande hjortlädersdamasker med blanka knappar och slutligen en gul jockejmössa, åtsittande — men utan knappar. En dansk tidning berättar om hans närvaro vid anfallet Annandag Påsk. Om någon enskild persons förhållande under striden bör framhållas så är det engelsmannen mr Auborne Herberts. Ian har uppehållit sig här vid pass en veckas tid och derunder med en djerfhet, som måhända kan kallas excentrisk, men dock varit imponerande, gång på gång besökt de skansar, mot hvilka fiendens eld varit starkast. Soldaterna känna väl till honom och kalla honom lädermannen. Han är sjelfva älskvärdheten, alltid vänlig, alltid fryntligt småleende till de stackars karlarne, hvilka i sin hjertans naivitet understundom bli något påhängsna. Vid första anfallet skyndade han genast ut till skansarne, han betraktade striden och gladde sig öfver våra soldaters tapperhet. Men — han ville icke vara en sysslolös åskådare; vapen hade han icke med sig, men han fick fatt i en bår och en soldat och under det starkaste kulregnet gick han, den unge turisten, earlen of Carnorvons broder, medlem af en af Englands förnämsta familjer, och hjelpte till med att bortföra de sårade. Ett sådant exempel har oändligt mycket att betyda; soldaternas mod växer derigenom, ty der en srämling vågar gå, kunna de också gå. Skjutsörsök mot 11-tums pansarplåt. Ett märkvärdigt skjutförsök företogs för några veckar sedan i Shoeburyness i England, för att pröfva kraften af den hittills största Armstrongskanonen, den 600-pundiga Big Will, emot pansarplåt af icke mindre än 11 tums tjocklek. Låtom oss till en början hvad Big Will angår underrätta våra läsare att, beträffande densamma, åtskilliga ogrundade rykten varit i omlopp. Det har t. ex. uppgitvits att densammas kammarladdningsapparat skulle brustit sönder. Detta är falskt. Den ofantliga pjesen har uthärdat 20 skott utan att likväl lida den ringaste skada. Den jernmassa, ty det kan knappast kallas en pansarplåt, emot hviiken dess styrka försöktes, var, som sagdt, 11 tum tjock och utgjorde prof på en beställning, som ryska regeringen gjort i England för att dermed bekläda några af de mest exponerade fästena i Cronstadt. Om den teorin är sann, att pansarplåtars styrka förhåller sig den ena till den andra som qvadraterna på deras tjocklek, så är den nu prosvade plåten sex gånger så stark eller eger sex gånger så stark motståndskraft mot en kanonkula som vanlig plåt af den tjocklek som användts på Warrior. Krutladdningen, som användes vid försöket, vägde ej mindre än 90 skålpund, så att två man hade nog att göra för att upplyfta densamma upp till kammarladdningen. Denna förfärliga laddning uthärdades visserligen af kanonen utan att någon yttre skada syntes på densamma; men det kan lätt hända att godset tagit mehn deraf. För öfrigt är denna krutladdning vida större än som någonsin kommer att begagnas i verkligt krig. Kulan var at stål, egde sterisk form liksom vanliga kanonkulor och vägde 344 skålpund. Den träffade skottaflan med en hastighet af 1,560 fot i sekunden, och detta enda skott var alldeles tilltyllestgörande. Intet ytterligare experiment kunde företagas, ty — skotttaflan var krossad. Troligtvis har aldrig genom menskligt åtgörande ett så förfärligt slag utdelats, som det, hvilket träffade denna skotttafla. Kulan måste ha träffat den med en nästan ofattlig kraft, ty de solida tolf tums ekbjelkarne som stödde densamma krossades till spillror, och sjelfva den elfva tum tjocka plåten klöfs i tvenne delar, at hvilka den ena kastades åt höger och den saa A