kringvandringen för denna insamling, kom han äfven in på en verkstad der det sanns en svensk sadelmakaregesäll vid namn Hellgren, som kände till den misstanka som från Göteborg hvilade öfver B. och för öfrigt kände honom personligen. Då H. af den af Bäckeman redan framlagda listan fann att han i Köpenhamn kallade sig för Bergström och dessutom märkte att han vid mötet dem båda emellan såg förlägen ut, fann han det så mycket troligare att Bäckeman verkligen vore skyldig till det som lades honom till last. Hellgren angaf derföre saken i Köpenhamns poliskammare och derifrån telegraferades hit till poliskammaren en förfrågan om B. önskades anhållen. Då härpå svarades jakande, blef B. hitsänd under bevakning af en dansk polisbetjent vid spanande polisen — i förbigående sagdt, en person med ett mycket intelligent utseende och?skarpt utpreglade drag. — Bäckeman erkände här inför poliskammaren, hvad han för öfrigt redan inför Köpenhamns poliskammare vidgått, nemligen att han begått den stöld hvarför han varit misstänkt. Han hade medan de öfriga kamraterna sofvo, ledd af fruktan för framtiden, som under hans närvarande utblottade belägenhet syntes honom hotande, tillgripit ifrågavarande klädespersedlar — tvenne rockar, ett par svarta byxor, en väst en väska med sadelmakareverktyg och Bergströms ofvan omnämnda vandringsbok. Dessa saker inlade B. i en rensel, hvilken han gömde under en trappa i huset. De öfriga sofvo under tiden som stockar. Följande morgon, då det blef fråga om hvart sadelmakareverktygen tagit vägen, rusade B. ut, utan att taga mössa på hufvudet och syntes sedermera icke till. Påföljande morgon saknades de ofvan uppräknade sakerna. Den vid förhöret ende närvarande målsegaren, målaregesällsn Lundberg hade intet att tillägga i afseende på saken. En enka, hos hvilken Bäckeman oeh de öfriga personerna bott, då tillgreppet föröfvades, förklarade att hon aldrig kunde trott B. om något sådant då han alltid visat sig så enfaldig, tyst och beskedlig samt vädjade till B. sjelf, huruvida det ej vore sannt hvad hon berättade, om att B. samma morgon som han försvann sprungit sin väg utan att ha druckit mera än halfva kaslekoppen, något som B. fullkomligt medgaf. Bäckeman är född i Lidköping af såsom det i det danska polisprotokollet hette ÅSkrederen och Acteuren Bäckeman. — Målet remitterades till rådhusrätten och qvarsitter B. under afbidan på ransakning i cellfängelset. — Till poliskammaren hade från poliskammaren i Köpenhamn ankommit en anmälan att en kommisgionär härstädes vid namn F. W. Dettergren till en fåästemand? Albrecktsen i Köpenhamn nedsändt ätskilliga personer, hvilka enligt Dettergrens förespeglingar väntat att genom Albrecktsens försorg erhålla anställningar i Danmark. Enligt A:s uppgift hade denne åtagit sig att anskaffa tjenstefolk plats, men alldeles icke handtverkare, handelsbetjenter, sjömän och dylika personer, hvilka Dettergren företagit sig att skicka A. på halsen. Enligt en ytterligare uppgift af A., förmodligen inhemtad af dem som utgjort offer för Dettergrens industri, skulle denne emot ett honorarium af 1: 50 rmt person utlofvat att förskaffa hvar och en af dem en anställning med 250 rigsdalers (500 rdr imt sv.) lön utom fri bostad, kost o. s. v. Med de till Danmark afresande förhoppningsfulla tjenstsökandena, sände alltid hr D. rekommendationsbref, af hvilka här lemnas ett prof: Göteborg den 15 Mars 1864. H. Herr Albretsson v Köpenhamn. H. Herns Bref har, jag emottagit den 13 dennes och får till svar medela att Ynglingen Frans Lefonart (br D. menar härmed dopnamnet Leonard) Andersson som söker plats i Handel eller på Contor i Koppenbamn och har, jag, till H. Hens, förhoppning att H. Hen anvisar honom på H. Hens. bejeran till det bästa rekommenderas. Högacktningfullt W. F. Dettergren. Dylika rekommendationsbref voro dock af föga nytta. A. kunde ej anskaffa de tjenstsökande plats, hvadan de stackars menniskorna höllo på att svälta ihjäl i den danska hufvudstaden. De blefvo derföre genom danska polisens försorg sända till Malmö, derifrån en eller två hit återkommit. Nämnas bör, att de personer som sålunda från Dettergren kommit Albrecktsen tillhanda, endast voro fem — dock i alla hänseenden fem för mycket. Vid polisförhöret i tisdags om saken yttrade D., att han ej på annat sätt inlåtit sig med ifrågavarande Köpenhamnsresande, än att han lofvat rekommendera dem hos A. Att rekommendationen ej tagit skruf vore ej Ds. fel. Några löften om löner o. s. v. hade han aldrig gifvit. — Poliskammaren lät saken bero med en varning till D. att ej för framtiden befatta sig med denna Laffär. — I thorsdags förekom i poliskammaren ett mål angående en arbetskarl vid namn Martin Andersson söm stulit ett till en fru Andersson på Lilla Edet adresseradt bref, innehållande 20 rdr. Stölden hade zälunda tillgått, att Martin Andersson gått ombord på en båt och genom skylightet observerat det ifrågavarande brefvet ligga på en hylla i kajutan. Som ett af fönstret i skylightet stod öppet och brefvet såg frestande ut, räckte A. in armen och tillegnade sig episteln. Lyckligtvis var densamma intet kärleksbref, i hvilket fall A. väl blifvit föga belåten med sin fångst, utan innehöll i goda kontanter ofvannämnde summa. A. smorde kräset med de så lätt ätkomna penningarna, men då han hunnit att förstöra på pricken 9 rdr 84 öre blef han, som varit misstänkt för stölden och efterspanad, gripen samt försatt i häktelse. Inför poliskammaren erkände A. tillgreppet och hänvisades målet till rådhusrätten. Under afbidan på ransakning förvaras A. i cellfängelset. Rådhusrätten. Förut har under denna tidnings afdelning för polissaker blifvit omnämndt hurusom skeppstufvaren J. F. Stenström på ett mindre gentilt vis lyckats bli 1:1 LC-: Å