DSCLÄU, KåÅPTLCH T. INCUTCTSVard och JustItie rådet Wretman. Magnetisören Hansen. I N.Dgl Alleh för i Thorsdags läses följande: Åtskilliga per soner, läkare, artister, publicister, till ett an tal af öfver 100, hade tills i går afton enga gerat hr Hansen för en ny animalmagnetisk såance i hr de la Croixs salon. I likhet med hvad som skedde på de förra stancerna, som af läkare föranstaltats, misslyckades hr Hansen äfven nu med alla de personer, mellan 30 å 40 till antalet, som enligt på förhand träffad ötverenskommelse erbjödo sig till föremål för hans experimenter och i afseende på hvilka man derföre hade garantier mot bedrägeri. Vi våga ej säga att den enda person, med hvilken hr Hansen denna gången lyckades, gjorde sig skyldig till sådant; men anmärka endast det egna förhållandet att han var den, som på hr Hansens egen begäran och emot uttalad önskan tog plats bland dem som underkastade sig experimenterna. Beskaffenheten af hr Hansens uppträdande tilltro vi oss dock ej kunna fullt bedöma. Vore han en vanlig charlatan och handlade han ej bona fide, fatta vi icke hvarför han afsäger sig den honom erbjudna inkomsten för aftonen. Så skedde, då han förut misslyckades inför läkarne, så skedde äfven i går afton, då han anslog de honom erbjudna 150 rdr rmt till understöd för Danmark. Hr Hansee lärer i dag på morgonen lemnat hufvudstaden. Ett ohyggligt våld begicks sistl. Påskafton å straffängelset i Warberg, På morgonen, kl. mellan 7 och 8, då fängelseläkaren, d:r J. Strömqvist, verkställde sjukvisitationen å fängelsets sjukrum, blef han af en fånge, som en tid legat under hans vård, öfverfallen och illa skuren med knif. Fången, hvars namn är Johannes Olsson, är känd för ett särdeles grymt och obändigt sinnelag. Han hade, som sagdt, en tid legat sjuk och derunder genomgått en dietkur. Han var nu på bättringsvägen, men började tycka att kuren räckte alltför länge, hvarföre han bedt d:r S. om annan mat, hvilket denne dock ej ansett sig bevilja. Samma dag våldet skedde hade dock Olsson; fått vanlig sjukmat, men han ville dock hämnas och passade derföre på då d:r S. skulle begifva sig till ett inre rum och tillfogade honom ett djupt och bredt sår öfver låret samt gjorde dessutom flera skärningar i kläderna. Bofven blet genast öfvermannad och bunden. D:r S. är sängliggande af sitt sår; men någon fara för lifvet lärer ej vara förhanden. Noga undersökning pågår på hvad sätt fången kommit i besittning af knifven, hvilken var omsorgsfullt skarpslipad. Inloppet till Stockholm: Enl. N. D. A. äro inloppshamnarne vid det yttre halsbandet af Stockholms skärgård alldeles fria från is. Deremot äro ännu den inre skärgårdens vikar och pass belagde med så stark is, att den ännu är körbar. Utsigten till öppet vatten är således ännu minst 14 dagar aflägsen. Sjödrabbningen vid Rägen d. 17 Mars beskrifves sålunda af ett ögonvittne ombord på fregatten Sjelland: Den 17 d:s, kl. omkring 1 middagen, observerades genom kikaren en preussisk eskader, som styrde rätt kurs på oss. Nu ljöd signalen: klart till aktion! och några minuter derefter svarades: Allt klart 1 Då vi kommit så nära den fientliga eskadern, att vi tydligen kunde urskilja skeppen, visade de sig vara korvetterna Arcona och Nymphe samt hjulängfartyget Loreley och 9 kanonbåtar. De sistnämnda fartygen seglade emellertid akterut och höllo sig utom skotthåll. Vi började sålunda striden med begge korvetterna på den ena och Loreley på den andra sidan. Det dröjde icke länge innan vi betagit Loreley all lust att fortsätta, ty då den erhållit flera väl riktade skott från fregatten och hade mist sitt sidofartyg, en vacker slup med 2 master, segel och 11 åror, drog den sig ur striden. Då kanonbåtarne sågo att Loreley retirerade, följde de straxt hennes exempel och styrde skyndsamt mot land. Nu gingo vi löst på korvetterna, som dock icke tycktes ha någon böjelse för att upptaga striden med oss och då blef det först riktigt lif i spelet. Det skulle vara stor synd att säga att det sparades, vare sig kulor eller krut, det gick raskt undan, den ena salvan på den andra så fort som möjligt, och jag tror att det på det stora hela träffades utmärkt från vår sida, ty Nymphe, hvilken låg något lättare att komma åt för oss än SArcona, såg mycket medtagen ut. Jtt par af fiendens granater dödade och sårade några af vårt manskap i det en passerade in genom en af våra akterportar, for an i chefens kajuta, hvilken timmermännen just voro i farten med att rifva ner, på det att vi måtte kunna begagna oss af våra akterkanoner. Den sprang olyckligtvis sönder inne i kajutan, hvarvid 2:dre timmermannen stympades förfärligt och afled på stället samt ett par andra af de i kajutan arbetande sårades, men ej farligt. En annan granat skamfilade två märsgastar, hvilka sutto bredvid hvarandra uppe i förmärsen, slet hufvudet alldeles af den ene och krossade den andres hufvud. Amiralen sade till oss att om vi blott haft Jylland till vår hjelp, skulle vi ha äntrat de fientliga skeppen, hvilka då troligen för sista gången burit preussisk flagg; men Jylland ankom tyvärr först på aftonen och Sjalland förmådde icke mäta sig med dem i hastighet, ty eljest hade vi afskurit deras reträtt. Af våra öfriga i farvattnet liggande skepp var det intet som egentligen deltog i striden, oaktadt det visserligen lossades några skott från linieskeppet Skjoldoch korvetten Heimdal, hvilken sistnämnde likväl låg så långt aflägsen, att hans kulor icke nådde fienden. Det var följaktligen fregatten ensam, som fick sköta affären och det måste jag sägn till besättningens beröm, att den visade ett mod och en käckhet, hvilka göra fregatten heder. Vi sköto c:a 1.000 skott