— Goddag. min bästa onkel, hvarifrån kommer ni så tidigt? 1 — Från markis Roger Asburthon. — Ligenaren? sade miss Ellen, som trodde sig böra rodna, för att rättfärdiga den åsig: sir Robert hade att hon 8 älskade Roger. i Sir Robert betraktade sin nigce med en slags smärt1 sam förvåning: — Ack! sade han, Lionel skall aldrig bli markis K Asburthon. Miss Ellen lät höra ett utrop af låtsad förvåning, sir t Robert tog hennes hand, betraktade henne med rörelse och 5 sade: — Vi ha bedragit oss, mitt barn, markis Roger är as verkligen lord Asburthons laglige son. — Ni tror det, min onkel? I — Jag är säker derpå. — Ah! det är just detta märke som gjort att jag va-! rit så orolig under några dagar, sade sir Robort. Jag har trott Roger var eu zigenare. — Nå... och nu? — Nu tror jag det icke mer. Miss Ellen smålog spefullt. I — Ni tror det icke, sade hon, till dess man bevisar js er att ni varit narr i en komedi. I Vid dessa ord som uttalades med köld och ett ut-le tryck af öfvertygelse tog sir Robert ett steg tillbaka. ö — Är du tokig? sade han. I I i — Men detta märke? i