menhög bl. a. följande: Egendomen Bollerup har under förra århundradet länge innehafts af fröknarne Amalia och Juditta Ranzau. Gammalt folk häromkring talar ännu mycket om comtesserna. De voro två beskedliga gummor, om hvilka icke är annat än godt att säga. Då de engång vandrade i mörka skogen råkade de der en liten gosse, som på deras tilltal gaf raska och frimodiga svar. Gossen var småländning. Hans far hade marscherat ut med kung Carl, ooh mor derhemma kunde ej i de svåra tiderna draga försorg om hela barnskaran, hvarföre denne nu vandrat ut att söka sig bättre lägenhet. Comtesserna upptogo och uppfostrade honom, och som de funnit honom 1 skogen (Sylva) gåtvo de honom namnet Sylvan. Mycket har sedan de tiderna förändrats. Den mörka skogen finnes icke mer, och Bollerup eges nu af den lille upptagne gossens sonsons son, lagmannen Sylvan. Finska teatersällskapet, fortfarande spelande i Lund, får för sitt återgifvande af Runebergs Kan ej! at Lunds Veckoblad foljande vitsord: lcke blott med oförminskadt utan med stegradt intresse återsåg man detta fina stycke, hvars dramatiska svagheter i så rikt mått ersättas såväl af den sköna, melodiskt välljudande versen, som af en i många hänseenden förträfflig karaktersteckning. Vi hafva redan efter styckets första uppförande antydt, att det är en svår stötesten för skådespelaren, att det fordrar egenskaper, dem man vanligen icke finner vid vår landsortsteater. Om vi då funno oss öfverraskade af det lyckliga sätt, hvarpå de spelande i allmänhet löste sina uppgifter, så gäller detta i ännu högre grad vid dess andra uppförande, då spelet, hela tiden jemnt och korrekt, vid vissa ställen kunde sägas vara inspireradt. Vi erinra om det i lyriskt afseende så innerligt sköna ställe, der den gamle Dann inviger sin unga slägtinge i arten af de bittra strider, som, sedan de plundrat honom på hans ungdoms alla förhoppningar, i lifvets afton gjort honom till en kantig och, såsom han sjelf tror, hård och misantropisk gubbe. Denna scen återgafs af hr Agardh och mll A. Hammarstrand med konstnärlig sanning. — Man måste åt den senare gifva det amplaste erkännande för det sätt, hvarpå hon utför sina roller. En rik och ädel känsla, en vacker organ och en förvånande sann och rörlig mimik förena sig att göra denna unga skådespelerska till en mer än vanligt framstående talang. — Sällskapet gaf i förgår en representation, hvars behållning skulle anslås till utrustande af svenska frivilliga i danska kriget. Gåfva. Konsul Sw. Hellerström i Karlshamn, hvilken vid flera föregående tillfällen visat sitt lifliga intresse för dervarande frivilliga skarpskyttekår, har nyligen skänkt 500 rdr till kårens kassa. Bidrag från Sverige till sårade amerikanska krigare. En Stockholmskorrespondent till Gefleborgs Läns Nya Tidning berättar: En likaså välgörande som märkvärdig marknad är beramad att hållas i Amerika i slutet af April månad; man har der neml. beslutat att från alla landsändar sända frivilliga gåfvor till denna marknad, och behållningen för de försålda artiklarne skall användas till sjukhus och vård för i frihetskampen sårade krigare. Genom m:ll Bremer har man i Sverige begärt några autografer, som skola försäljas på samma marknad; dylika betalas otroligt högt i Amerika, men icke många af vårt lands storheter äro kända iden nya verlden. Man sänder derföre blott af Fredrika Bremer, Jenny Lind, fru Flygare-Carln, Geijer, Tegner, Linn, Berzelius, Svedenborg, samt konungens och de båda drottningarnes namnteckningar. Dylika autografer fästa amerikanarne in uti ett album, och ett dylikt album med 12 å 14 autografer från olika länder kunna betalas med ända ttll 3,000 rdr i svenskt mynt. Sjömätningar. Sekundlöjtnanterna vid flottan Beeckström, Södermark, Lindbäck och Oldberg hafva blifvit beordrade att deltaga i innevarande års sjömätningar. Ovanlig fruktsamhet. På Ugerups gård i Skåne har en tacka af Dishly-race inom ett år födt 10 lam, neml. 4 vid påsktiden 1863 och 6 för omkr. 14 dagar sedan. Lammen voro alla fullgångna och af normal skapnad (2). Eldsvåda. Ett ångbränneri i Östra Ge