sl va rj eh anda. Listiga bedragare. Man skulle tro att i London, industri-riddarnes högskola, bedrägeriets vetenskap borde ha nått en sådan fulländning, att en vidare utveckling af dess område skulle vara hardt när omöjlig. Att detta likväl icke är fallet har nyligen en af de förnämsta juvelerarne vid Cornhill till sin ogen skada fått erfara. En elegant klädd herre med ett respektabelt yttre inträder i hans butik, låter åt sig till benäget påscende framlägga ett urval af dyrbara guldur, af hvilka ett till 400 guiner faller honom i smaken. Han lemnar juveleraren en 100-punds not i liqvid och erhåller, sedan denne funnit sedeln vara äkta, öfverskottet tillbaka. Efter några timmar aterkommer gentlemannen i sällskap med en vän at lika respektabelt yttre och uttrycker sin förnöjelse öfver att kunna tillföra juveleraren en ny kund. Vännen faller dock med sin smak på ett billigare ur och utväljer ett till 24 guinger samt lemnar en 50-punds not som liqvid. Juveleraren började dock fatta misstankar på de höga sedlarne och skickade för säkerhetens skull dem båda till en närbelägen bank under det han underhåller de båda gentlemännen med förevisandet af diverse pretiosa. Banknoterna komma tillbaka, bankiren har funnit dem fullkomligt äkta. Glad öfver sin goda affär lemnar juveleraren med tacksamhet äfven åt vännen det behöriga öfverskottet, hvarefter de båda aflägsna sig. Efter en qvarts timma inträder en medlem af spanande polisen till juveleraren och säger till honom: Ni har denna morgon erhållit tvenne banknoter, den ena å 1009 och den andra å 50 pund, Litt — N:o —. Dessa sedlar äro stulaa och jag anhåller derföre att ni utlemnar dem åt mig. Ni kan dock vara fullkomligt lugn, ni skall icke förlora på affären, ty vi ha redan gökarne fast. Följ med oss till polisvaktkontoret och ni skall få edra ur tillbaka. Juveleraren öfverlemnar de båda sedlarne till polismannen, tar sin hatt och följer med honom. På gatan utanför butiken vänta två andra polistjenstemän, hvilka ha de båda bedragarne emellan sig och hela tåget sätter sig i rörelse för att begifva sig till polisvaktkontoret. Men ett, tu, tre slita båda fångurne sig lösa och kila ned i en gränd, i hack och häl förföljda af de tre polismännen. Inom en minut befinner sig juveleraren fullkomligt solo; han väntar och väntar en god stund på att rävtvisans handhafvare skola återkomma. Men förgäfves, de äro och förbli borta. Juveleraren har icke allenast förlorat sina begge ur värda 64 guinser och de 80 guincer som han gifvit tillbaka på sedlarne, utan till på köpet äfven dessa, med hvilka den förekommande polismannen försvunnit. De båda sedelhafvarne och de tre öfvervakarne af den offentliga säkerheten voro alla sinsemellan sammansvurna listiga bedragare, banknoterna voro fullkomligt riktiga och hade på en orimligt kort tid förskaffat sina innehafvare 100 procents profit.